HungereldenAv Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist
Ordupplaget 2011
Eriksson & Axlander Sundquists thrillertrilogi tillhör det mer intressanta som skrivs inom svensk kriminallitteratur just nu. Hungerelden är del två i serien om Viktoria Bergmans svaghet. Serien är märklig på det viset att böckerna inte bör läsas fristående, de är verkligen tre delar i ordets rätta bemärkelse.
Det handlar nästan uteslutande om mäns våld mot kvinnor och barn. Det är m a o mycket hemskt och emellanåt svårt att läsa. Brotten är många och avskyvärda och gärningsmännen är likaledes många och bestialiska.
Författarna använder sig likt Stieg Larsson av cliffhangers på ett sätt som gör att det är mycket svårt att ta paus i läsningen. Även de olika böckerna avslutas med rejäla cliffhangers, där man får vänta ett år på fortsättningen. En fortsättning med namnet Pythians anvisningar, som kommer i maj nästa år.
Intrigen tar olika vändningar hela tiden, överraskningseffekterna är många och dramatiska. Men som läsare har man vant sig lite med detta i den första delen Kråkflickan, och man är därför lite bättre förberedd. Det är snarare så att man förväntar sig dessa svängningar, det är författarnas signum.
Ett antal invandrarpojkar har brutalt mördats och polisen Jeanette Kihlbergs utredning har många frågetecken men hon har svårt att finna svaren. Hon tar hjälp av psykologen Sofia Zetterlund och inleder dessutom en relation med henne. Sofias problem på det personliga planet har parallellt tydliga kopplingar till polisens utredning. Hela tiden fortsätter sökandet efter Viktoria Bergman, en person som tycks ha svar på alla frågor men som själv är försvunnen.
Författarparet har ett alldeles eget sätt att skriva och ett alldeles eget sätt att närma sig kriminalgåtan. De beskriver männens vidrighet och kvinnornas och barnens utsatthet på ett sätt som får läsaren att reagera med ilska, äckel och hämndlystnad.
Jag förstår inte hur jag ska kunna stilla mig till i maj nästa år när den avslutande delen kommer. http://krakflickan.se
Betyg: 4 tomteluvor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar