Himmel över London
Av Håkan Nesser
Albert Bonniers Förlag 2011 Nesser har alltid älskat att leka katt och råtta med läsaren. Denna gång driver han den leken till sitt yttersta. Historien börjar tämligen enkelt med en cancersjuk man som samlar sina närmaste i London för att delge dem sin sista vilja.
Men efterhand kommer flera parallellhandlingar in i intrigen. Bitvis trumfar de över och omkullkastar den ursprungliga historien. Det blir omöjligt att skilja det som berättas med det som berättas som verklighet. Men är det inte så att hela vår levnad är en berättad historia? Det finns ingen verklighet. Nesser ställer frågan.
Boken kräver mycket av sin läsare. Man är tvungen att tänka efter både en, två och flera gånger. Och när man äntligen börjar förstå eller ana hur allting hänger ihop kastas man snabbt ur den villfarelsen.
Eftersom Nesser har ett så fantastiskt och rikt språk, och emellanåt en i detta fall mycket passande torr brittisk humor kommer han undan med att ständigt föra läsaren in på fel spår. En annan författare hade troligen fallit platt och fastnat i den ganska komplicerade intrigen.
Eller kanske intrigen är enkel ändå, det blir komplicerad eftersom man inte litar på om det skrivs verkligen händer eller inte.
Jag får för mig att författaren experimenterar, både med texten och med läsarna. Hur långt kan man ta handlingen för att sedan kullkasta den som ett påhitt?
Men ändå, det blir rejält spännande ibland, och mot slutet av boken kommer jag på mig med att längta efter en Van Veeteren eller en Barbarotti som ska komma fram och säga: Så här ligger det till!!! Men nu har Nesser gjort detta - svårligen kan han göra det igen. Vad är nästa ess i rockärmen?
Betyg: 4 tomteluvor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar