Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

lördag 20 augusti 2011

Inger Frimansson: Det kalla landet - Bokomdöme

Det kalla landet
Av Inger Frimansson
Norstedts 2011
Av alla s.k. deckardrottningar är Inger Frimansson en av de mer drottninglika. Hon är tveklöst Sveriges främsta författare av s.k. psykologiska thrillers.

Hon har en förmåga att tränga in i sina karaktärers psyken och vränga dem ut och in till läsarens beskådan. Hon beskriver personernas bevekelsegrunder till sina handlingar på ett sätt som får mig att omväxlande älska och hata dem.

I denna bok knyter Frimansson ihop flera trådar från tidigare romaner. Den är en rak fortsättning på Råttfångerskan från 2009. Vi får reda på hur det gick för Ingrid som var instängd i Roses källare. Och som jag har undrat……i två år.

Ingrid blir räddad från källaren men hennes syster Maria funderar på hämnd. Hämnd på Rose som har låst in Ingrid…eller på hennes son…eller på hennes mans ganska avskyvärda döttrar.

För de som har följt Inger Frimanssons författarskap är det extra intressant att den splittrade karaktären Justine Dalvik åter finns med – en kvinna som gjorde stora avtryck i en tidigare bok.

Det är lätt att karikera personerna i en bok som denna. Men Frimansson lyckas belysa varje karaktär från så många olika håll att de blir levande och självklart realistiska och verkliga. Det är ett riktigt trolleritrick att hantera så många känslor samtidigt.

Om det blir fler böcker av Frimansson känner jag på mig att Justine Dalvik blir huvudperson igen.

Betyg: 5 tomteluvor

Inga kommentarer: