Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

tisdag 12 juni 2012

Antologi: I lokattens spår - Bokomdöme


I lokattens spår
Antologi av Skrivare i Hälsingland
Föreningen Skrivare i Hälsingland 2012
ISBN 9789163701245, Häftad, 207 sidor
Föreningen Skrivare i Hälsingland samlar mycket förtjänstfullt alla som är intresserade av att skriva och som har någon anknytning till landskapet. I denna antologi har man fått ihop 40 författare som bidrar med sina texter. Boken är uppdelad i två delar, en med prosa och en med poesi.

Jag blev angenämt överraskad över att kvalitén är så hög. Det är ändå till största delen ganska okända namn som finns mellan pärmarna. Man kan hitta två genomgående teman. Det första och mest markanta är beskrivningar av Hälsinglands natur och människor. Men det finns också en röd tråd som antagligen är mer slumpartad. Mycket av det som skrivits handlar om relationer, kärlek och människors kommunikation. Allt tillsammans gjorde att jag hade en mycket omväxlande och trivsam stund under mitt parasoll.

Det är nästan orättvist att nämna några bidrag eftersom alla 40 förtjänar samma respekt. Men jag kan inte låta bli. Redan det första inslaget av Staffan Andersson fick mig att minnas mina tonår. Gun Engströms stycke om att leva i nuet tyckte jag mycket om. Det fina språket i Vibeke Olsson Falks relationsbetraktelse gjorde att jag läste långsammare.

Kjell E. Genberg känner man igen. Hans fantasi gör att han kan producera underhållande skrönor. Och Karl-Eriks Mattssons brevnoveller går inte av för hackor, inte heller hans försvarstal för kulturarbetarna. Ewa Wiklanders novell Fjällvan var en riktigt krypande rysare.

Poesi är något jag sällan läser. En sak som jag lärde mig av att läsa den här boken är att jag borde läsa mer av det. Min ovana poesihjärna fastnade ändå för Ann Envalls kärleksord, för Lena Forslins förmåga att beskriva mycket med få ord och Jens Ejvind Hansens nutidsbeskrivningar. Eva Langrath diktade så att jag kände mig närvarande och Katarina O’Nils använde ord som jag tyckte om att smaka på en stund.

Bokomdöme: 3 tomteluvor

Jag avslutar mitt omdöme med ett smakprov – och vad passar bättre än Jens Ejvind Hansens läsdiet

det är inte alla texter jag läser
det är inte av ideologiska skäl
utan för att jag inte tål dem

för många stora bokstäver får mig att känna mig mindervärdig
för många frågetecken sätter press på mig, ger mig oro
för många punkter kan ge förstoppning

inte för mycket blod och inte för mycket krydda
hårdkokta berättelser har lågt vitamininnehåll
och usch för genmodifierad science fiction

när jag var ung läste jag vad som helst,
med nu trivs jag bäst med vattniga, genomskinliga texter
- och så har jag på senare tid blivit allergisk mot bokstaven ö

Inga kommentarer: