En hedersman har lämnat oss

Iwan Hedman Morelius var den som skapade DAST Magazine. Han avled i dag. K ARNE BLOM, preses i Svenska Deckarakademin, har skrivit några minnesord i det magasinet:

"Iwan Morelius avled dagen före midsommarafton 2012 i sin bostad nära Alicante i södra Spanien. Han blev åttioett år gammal. Han hörde, genom att väljas in i Svenska Deckarakademin i allra dess första början, till veteranerna i kretsen. Han var under de senaste cirka tjugo åren hedersledamot.

Iwan föddes i Stockholm och bar ursprungligen efternamnet Hedman, sedermera utbytt mot det äldre familjenamnet Morelius. Intresset för spännande berättelser väcktes i unga år då han var anställd vid Pressbyrån i Visby. Där stiftade han bekantskap med serietidningar och rafflande kriminalberättelser utgivna i häftesform varje vecka samt det som i Sverige har kallats kioskdeckare, trots att historierna alls inte var skrivna för att enbart saluföras i pressbyråkiosker och tobaksbutiker. Kioskdeckare var en distributionsform och i dessa kioskdeckarserier utgavs i översättning många av framför allt amerikanska men även en och annan engelsk deckarförfattare, vilka sålunda debuterade i svensk språkdräkt i denna inte precis alltid ansedda publiceringsform; dock hyllades de för de duktiga författare de var så snart mer etablerade förlag tog över rätten att utge dem och förse böckerna med hårda pärmar.

Iwan var en älskare av denna populärlitteratur. Han blev en hängiven läsare och snart började han dessutom bygga en ansenlig samling. Jag stiftade bekantskap med honom 1971 vid ett besök hemma hos familjen i Strängnäs och kunde konstatera att i den hedmanska villan fanns det fler bokhyllor än i normala hem.

1968 hade Iwan börjat utge tidskriften DAST; namnet är tillskapat av begynnelsebokstäverna i Detectives, Agents, Science Fiction, Thrillers. Artiklar om böcker, genrer, författare och mycket annat därtill trängdes på sidorna i det magazine som egentligen var ett fanzine. Det är skillnad på det ena och det andra. Det må noteras att saker och ting redan då helst skulle uttryckas på amerikanska. Nåväl, ett magazine innehöll artiklar av personer och kännare som var mer eller mindre akademiker, medan fanzine utgavs av entusiaster, amatörer utan akademisk utbildning, men likväl personer som i varje ny utgåva kom med kärleksförklaringar till den litteraturart de tyckte så mycket om och som skänkte sådan avsevärd glädje.

Iwan var bokslukare, samlare, tidskriftsutgivare, sammanställare av bibliografiska verk, redaktör för diverse bokserier presenterande framför allt thrillers av icke minst amerikaner. Det jag framför allt kommer ihåg av mötena med Iwan – de blev färre och färre sedan han för drygt tjugo år sedan flyttade till Spanien – var den glädje han utstrålade då vi diskuterade böcker och läsupplevelser. Hans ögon tindrade då han fick prata böcker och han blev så ivrig att orden snart snubblade på hans tunga. Denna enorma glädje och smittande entusiasm var välgörande.

Iwan spred stor glädje genom att i DAST komma med lästips till likasinnade. Den som sökte välskrivna och spännande nagelbitarböcker kunde för det allra mest lyssna på Iwans råd om sådant som helt enkelt måste läsas.

Iwan var känd i deckarnas värld. Det kan inte vara många författarsällskap han inte var medlem i; för kriminalförfattare världen över var Iwan och DAST och Strängnäs ett begrepp. Iwan hörde till dem som satte Sverige på kartan var än han var på besök, denne gode ambassadör för den viktiga populärlitteraturen."

Personligen är jag glad och tacksam för att få ha träffat och lärt känna denne man. Här är en bild från vårat senaste möte.