Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

torsdag 20 september 2012

Lars Pettersson: Kautokeino, en blodig kniv - Bokomdöme

Kautokeino, en blodig kniv
Av Lars Pettersson
Ordfront 2012
ISBN 9789170376764, Inbunden, 340 sidor
Under året har vi genom Åsa Larsson och Tove Alsterdal blivit förflyttade till det allra nordligaste Sverige. Och de böckerna, allra helst Alsterdals, har tillhört de bästa som har skrivits i år. Nu verkar det som om det blir bättre ju längre norrut bokens skådeplats ligger.

Lars Petterssons bok, som ursprungligen var ett filmmanus, har förlagt handlingen till det extremt karga och svinkalla Kautokeino, som ligger i Norge, i höjd med Treriksröset. Där verkar termometern sällan visa över minus trettio.

Jag måste säga det direkt, den här historien fångade mig från första sidan till den sista. Jag verkligen hatade att vara tvungen att sova emellan lästimmarna.

Anna som är åklagare och uppvuxen i Stockholm, men med samiska rötter, blir kallad till sin urfamilj i Kautokeino för att bistå en släkting som har blivit anklagad för våldtäkt. Väl på plats konfronteras hon med den maffialiknande samiska familjetraditionen, med sin släkt och med sina rötter. När fler våldsamma händelser inträffar inser hon att uppdraget inte var så okomplicerat som det syntes vara.

Författaren har på ett alldeles fantastiskt sätt lyckats fånga problematiken kring den samiska minoritetsgruppens livssituation. De vanliga lagarna och reglerna stämmer inte med deras sätt att leva och därför lever de inte efter dessa normer. De skapar ett eget underförstått reglemente.

För Anna blir detta ett problem. Hon är uppfostrad enligt ett modernt förhållningssätt till vad som är rätt och fel. Nu konfronteras hon med släktens egna tysta kodex. Men Anna slåss gärna för sin sak, hon håller sällan tyst, hon har ett överskott av skinn på näsan. Men efterhand förändras även hennes syn på vad som är rätt och riktigt enligt de lagar som vi storstadsbor lever efter.

Författaren beskriver miljö, natur, kyla och levnadsförhållanden så målande och påtagligt realistiskt att man tappar andan. Naturen blir så påträngande, speciellt när han skriver om kölden och dess verkningar på psyke och levnadssätt.

Det låter som om detta är en allvarlig och mollstämd bok, och det kanske den är här och var. Men Lars Pettersson har också en alldeles särskild spetsfundig humor som bryter av dramatiken och värmer i kylan. Mitt i allvaret gör den mig lite fnissig. Mycket bra!!!

Detta är en thrillerdebut med mersmak. Blir det en fortsättning? Vem vet? Hoppas kan man alltid, om inte annat för att få veta om Anna får ihop det ordentligt med den skidåkande norske polisen.

En av årets absolut bästa kriminalromaner. Jag lovar!!!

Betyg: 5 tomteluvor



Foto Sebastian Waldenby

1 kommentar:

Anonym sa...

Nu blev jag riktigt glad och nyfiken!
är själv Luleåbo med rötterna i Tornedalen!