Av Stefan Tegenfalk
Massolit Förlag 2012
ISBN 9789186649722, Inbunden, 405 sidor
Efter att Stefan Tegenfalk avslutat sin rosade trilogi om poliserna Walter Gröhn och Jonna de Brugge var det med förväntan som jag började läsa hans fjärde bok. Han har låtit de två poliserna få följa med och på det viset känns det lite som om detta bara är en naturlig fortsättning på en längre serie. För även om stilen är lite annorlunda, mer direkt, så känner man ändå igen författarens hantverk.
Det går inte längre att kalla Tegenfalk för nybörjare. När den första boken kom hade han i princip inte skrivit prosa tidigare. Men en skrivarkurs och lite aktiv coachning fick igång en författarkarriär som vi tackar för.
Pianostämmaren är en traditionell polisroman med pusseldeckarinslag. Läsaren får följa polisarbetet löpande och där finns en klassisk whodunitproblematik som jag tyvärr knäckte alldeles för snabbt. Men det beror kanske mest på att jag läst för många kriminalromaner och blir därför sällan överraskad.
Det som särskiljer den här boken är mer miljön och brotten. Unga flickor mördas och mobbing tycks vara motivet. Eller? Författaren har förlagt handlingen till Ålsten, en stockholmsförort där människorna beskrivs som ganska isolerade från verkligheten. Barnen tas om hand av barnflickor och deras vuxenkontakter är bristfälliga. Därför har de eget liv utanför familjerna som är lätt skrämmande.
Parallellt med polisutredningen får läsaren uppleva den sextonåriga Linneas problem med att bli kraftigt mobbad och med hennes självmordstankar. Polisernas privata problem blir ytterligare sidohandlingar, främst Jonna de Brugges. Hon söker naturligtvis kärleken, men också sina rötter. Hon är adopterad och vill veta mer om sina biologiska föräldrar.
Det går snabbt att läsa Stefan Tegenfalks bok, främst för att den är rejält spännande. Han har ett flyt i språk och handling som är ovanligt. Att knyta ihop alla trådar för att åstadkomma en bra avslutning är svårt, och författaren lyckas kanske inte fullt ut. Som så ofta blir det lite för dramatiskt och våldsamt till sist.
Författaren har verkligen lyckats med att etablera sig ibland de bästa i den svenska kriminalförfattarkåren. Naturligtvis kommer det att komma fler läsvärda böcker från honom.
Foto: Eva Lindblad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar