Av Carin Gerhardsen
Norstedts 2013
ISBN 9789113049717, Inbunden, 374 sidor
Carin Gerhardsen tillhör de författare som blir bättre för varje bok hon skriver. Detta är den sjätte delen i serien om Hammarbypolisen och författaren har tagit ett stort steg uppåt på kvalitetsstegen. Och det är ju så det skall vara. Alltför många av våra mest välkända kriminalförfattare verkar inte ha insett att de måste utveckla sina karaktärer, intriger och miljöer för att böckerna ska få ett högre läsvärde. Det kan förefalla som om det blir någon form av slentrianskrivande många gånger.
Men det gäller inte Carin Gerhardsen. Hennes karaktärer är de samma som förut, ledda av Conny Sjöberg. Hennes intriger är också centrerade kring liknande ämnen. Hon beskriver ofta mäns våld mot kvinnor, såväl fysiskt som psykiskt. Hon skriver om barn som far illa. Men det blir inte slentrian, dels för att ämnet inte inbjuder till det, men också för att hon har utvecklat sitt författarskap så att man som läsare blir mer engagerad och ofta rejält förbannad.
Detta har nästan blivit en egen genre – mäns våld mot kvinnor. Kanske har Stieg Larsson satt ribban. Det här måste skrivas om!! Carin Gerhardsen är antagligen den bästa svenska deckarförfattaren i den subgenren.
I denna den bok är det ett antal kvinnor som försvinner, alla av olika anledningar, men ändå inte. Det är oftast någon form av övergrepp som ligger bakom. Författaren skriver så att man som läsare blir full av hämndbegär och verkligen önskar dessa skitstövlar allt ont.
Samtidigt lever poliserna sina liv, med sina problem. Gerhardsens böcker är på det viset bräddfyllda av relationsbeskrivningar. Skillnaden nu mot hennes tidiga böcker är att nu får hon läsaren att ta ställning, att engagera sig. Om hennes utveckling fortsätter på det här viset är hon snart en av de allra bästa deckarförfattarna i landet. En deckardrottning på riktigt, och inte bara till namnet!
Betyg: 4 tomteluvor
Foto: Anna-Lena Ahlström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar