Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

söndag 5 oktober 2014

Ingrid Hedström: Bortfall - Bokomdöme

Bortfall
Av Ingrid Hedström
Alfabeta 2014
ISBN 97879150116441, Inbunden, 428 sidor
Författaren har i och med den här boken lämnat den belgiska undersökningsdomaren Martine Poirot i den fiktiva staden Villette. Huvudperson i denna nya serie är istället en diplomat, Astrid Sammils och handlingen är förlagd till svensk mark, närmare bestämt Dalarna. Efter lång tid som utrikesjournalist kan Ingrid Hedström naturligtvis inte avstå från de europeiska utblickarna. I denna bok använder hon sig av Rumänien, där ett stort internationellt läkemedelsföretag genomför tester av nya mediciner.

I romaner vet man då att det är något fuffens på gång, och så även här. Läkemedelsföretag beskrivs sällan med några varmare ord i litteraturen. Eftersom Ingrid Hedström alltid är så påläst blir det ändå alltid intressant, och eftersom det här är en deckare finns det givetvis också kopplingar till vad som händer i Dalarna.

Boken börjar med en historisk återblick, och sådana får vi flera, där en 13-årig pojke i en by i Dalarna går ut för att hämta ved. Han återses aldrig mer. En hemsk tanke som är svår att tänka. Astrid Sammils kommer tillbaka till den byn för att ta hand om en avliden släktings kvarlåtenskap och hittar där ledtrådar till vad som hänt den lille pojken. Hon börjar forska i saken och finner underligheter som kan förknippas med läkemedelsföretaget.

Ingrid Hedström fortsätter att skriva i Maria Langs pusseldeckaranda, kanske ännu mer nu när hon förlagt intrigen till Dalarna. Det passar hennes stil bra att låta kusligheterna tilldra sig i glesbygden. Hon har som vanligt en lättläst och ganska gemytligt sätt att skriva. Man kan läsa henne med ett småleende, även om det är mord och elände som behandlas.

Däremot är intrigen i denna bok väl skruvad. Tillfälligheter får man använda i pusseldeckare, kanske måste man det, men författaren har här använt sig av slumpens skördar så pass mycket att jag blir lite irriterad. Trots det ser jag fram att få fortsätta att följa Astrid Sammils, mycket för att det nu handlar om vårt eget land. Men jag tror inte att författaren kan låta bli att ha internationella kopplingar i sina kommande intriger. Kanske är det också så att man kan hoppas på att få återse Martine Poirot. Lite saknar jag henne ändå.

Betyg: 3 tomteluvor

Foto Berit Djuse

Inga kommentarer: