Av Lars Pettersson
Ordfront 2014
ISBN 9789170378010, Inbunden, 339 sidor
2012 fick Lars Pettersson Svenska Deckarakademins debutantpris för Kautokeino, en blodig kniv. mitt omdöme Välförtjänt. Det var en roman som med sin beskrivning av samernas villkor både väder- och känslomässigt kröp in under skinnet. Nu får vi återse Kautokeino och några av karaktärerna från den första boken, och det tackar vi läsare för. De var efterlängtade.
Precis som tidigare lägger författaren sitt fokus på de samiska förhållandena. Visserligen i Kautokeino, som ligger i Norge, och inte i Sverige. Men skillnaderna är antagligen inte så stora. Minoritetsgrupper behandlas lika illa här. Lars Pettersson är ingen kverulant, vilket man lätt kan bli när man beskriver missförhållanden. Han klagar inte på myndigheternas hantering av sameproblemet. Han konstaterar hur det är och drar sig inte för att skriva om hur obstinata och hur ovilliga till förändring också människorna är. Kompromisslust finns inte, kanske lite visa av hur de tidigare har bemötts.
En stadssekreterare i det svenska näringsdepartementet hittas mördad i en bil. Han är skjuten på långt avstånd. Misstankarna faller på en renskötare och hans kamrat som varit en tid i Isafstyrkan i Afghanistan. Säkerhetspolisen i både Norge och Sverige kopplas in liksom den lokala polisen. Deras utredning präglas av revirpinkande och de har svårt att nå resultat.
Ett svenskt bolag vill samtidigt öppna en gruva utanför Kautokeino vilket naturligtvis får politiska konsekvenser. Samerna är inte inne på samma linje. Vi får återigen möta Anna Magnusson, en svensk åklagare som nu delar sin tid mellan Hälsingland och att vara renägare på deltid. Genom henne får vi vara med om både vedermödor och glädjeämnen som de samiska familjerna upplever. Familjebanden är extremt starka, i många fall viktigare än rättvisan.
Lars Pettersson beskriver samernas situation med värme och utan pekpinnar. Slutsatser får vi läsare själva dra. Han får oss att känna naturens kyla och människorna värme.
Deckargåtan, mordet på statssekreteraren, känns mycket tillbakahållen. Boken är mer koncentrerad på hur de samiska familjerna klarar sin dag. Hur de skapar sina egna lagar och hur de slåss mot överheter i form av myndigheter och gruvbolag.
Författaren har lyckats igen och det skulle inte förvåna mig om han nu nomineras till ett högre pris.
Betyg: 5 tomteluvor
Foto: Sebastian Waldenby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar