Björn Persson: Som man sår får man skörda - Bokomdöme

Som man sår får man skörda
Av Björn Persson
Ultima Esperanza Books 2014
ISBN 9789163750601, Häftad, 324 sidor
Detta är författarens romandebut. Han har tidigare arbetat som bl a journalist och har även gett ut en fotbollsbok. Är det en debut som ger smak på en fortsättning. Ja, kanske. Björn Persson skriver lätt och underhållande, men det finns en del nybörjaråkommor som behöver bearbetas.

Han säger sig vara inspirerad av Christer Nygren, som gav ut åtta kriminalromaner under 80- och 90-talet, och den amerikanske författaren Donald E. Westlake. Den senare är en av mina favoriter inom den komiska deckargenren. Jag blev därför lite nyfiken på vad Björn Persson åstadkommit. Han försöker nog använda sig av Westlakes teknik med en ganska stillsam humor som bygger på väldigt annorlunda och starka karaktärer. Individer som är humor i sig. Till den nivån har denne författare en bit kvar. Han vågar inte riktigt ta ut svängarna för att det ska bli riktigt roligt och underhållande.

En bilreparatör och en travtränare i en stad i mellersta Norrland blir mycket brutalt mördade. Det verkar inte finnas något samband mellan dåden som sker i en annars lugn och stillsam miljö. Polisen som får ansvaret är inte van vid sådana brott, hans chef är på semester och utredningen går trögt. En journalist, en färsk sådan, den nyskilde f d fabriksarbetaren Lenny Eriksson får börja sin skrivarkarriär med dessa spektakulära brott. Han hamnar snabbt mitt i utredningen.

Intrigen är ganska förutsägbar. Den bygger på de hörnstenar som svenska kriminalromaner av idag ofta är konstruerade av. En oförrätt ett antal år tillbaka ska hämnas, ofta av sexuell art. Det är flera personer som ska få sona med sina liv. Mördaren får uttala sig lite då och då. Han har en lista. Läsarna känner igen det här nu.

Björn Persson avslutar ofta sina kapitel med meningar som. ”Tänk så fel han hade”, ”Han bara visste det inte ännu” eller ”Han visste inte hur rätt han hade”. Antagligen är det tänkt att ha någon typ av cliffhangereffekt, men eftersom boken är överfylld av sådana avslutningar blir det ganska tjatigt.

Men ändå, det är en habilt berättad och lite spännande deckarhistoria som Björn Persson totat ihop. En efterföljare kommer förhoppningsvis att vara mer slipad och genomarbetad.

Betyg: 3 tomteluvor