Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

måndag 20 april 2015

Gordon Bennett: Klockan 6.37 - Bokomdöme

Klockan 6.37
Av Gordon Bennett
Dahlberg & Co 1916
Häftad, 79 sidor
Många svenska deckarförfattare under början av 1900-talet lät sig inspireras av Arthur Conan Doyles Sherlock Holmesberättelser. Gordon Bennett var en av dem. Han lät dessutom sin detektiv bära hans eget namn. Ett namn som var en pseudonym för Harald Wägner.

Bennett har, precis som Doyle oftast gjorde, valt att skriva noveller. Dessa är extremt korta. På de 79 sidor som boken omfattar ryms inte mindre än åtta små stycken. Det är ändå inga hastverk. Författaren skriver väl och genomarbetat med en underliggande humor och klurighet som jag hoppas är medveten – och inte bara tidens tand.

Detektiven är, likt Holmes, en ovanligt skarpsinnig person. Han kan genom att observera detaljer i ett rum eller en persons beteende, lätt göra slutsatser som naturligtvis alltid visar sig vara korrekta. I ett par av novellerna flyttas fokus till brottslingen som då är en mycket genialisk och fräck typ som det till och med är lätt att fatta tycke för. Men så smart som Gordon Bennett är han vanligtvis inte och får därför till sist bita i det sura äpplet.

Allt tilldrar sig, som så oftast i böcker från denna tid, i högreståndsmiljöer. ”Vanliga” människor skymtar endast förbi i bisatser. Grevar och baroner, direktörer och disponenter skall det vara. Och en mästerdetektiv som stoppar sin pipa, sluter ögonen och löser problemet.

Betyg: 4 tomteluvor

Denna bok är en av dem som Svenska Deckarbiblioteket i Eskilstuna saknar i sina samlingar. Jag har därför beslutat att donera den dit.

Inga kommentarer: