Maria Gustafsson: Absintängeln - Bokomdöme

Absintängeln

Av Maria Gustafsson

Paperless Reads 2015, (tidigare utgiven 2013 – Podium)

ISBN 9789186367053, Häftad, 339 sidor

Den tredje delen om säkerhetsagenten Klara Andersson tilldrar sig i Tjeckien, Spanien och Stockholm. Hon har just återvänt till Stockholm efter en familjetragedi i Colombia. Pengarna är slut, men hon får ett stort tolkuppdrag i Svea Hovrätt angående en skiljedom som har klandrats mellan Tjeckiska republiken och en investerare. Hon funderar på att lämna säkerhetstjänsten, men får samtidigt ett lockande erbjudande om ett nytt uppdrag.

I samband med tolkuppdraget får hon förnyad kontakt med en man som tidigare har varit hennes kontaktperson i Tjeckien under ett uppdrag för CIA. Denna förnyade kontakt visar sig inte vara helt hälsosam.

I politiska thrillers som denna brukar det ofta bli ganska komplicerade intriger. Så även här, men det blir aldrig oklart eller otydligt. Författaren lyckas på ett intelligent vis hålla spänningen uppe även i de mer avancerade förvecklingarna.

Maria Gustafsson blandar nutid med kommunismens Prag och Francos Spanien på ett informativt och intressant sätt. Hon mixar politik med produktion av TV-program (som ibland visar sig gå hand i hand). Det märks att hon vet vad hon skriver om. Fattas bara annat. Hon har stor erfarenhet av TV-produktion och har även arbetat som simultantolk. Det är aldrig fel, att gräva där man står.

Klara Andersson är mer än hälsosamt intresserad av gamla frågor som väcks när hon återser sin forne tjeckiska kontakt. Ett intresse som så när kostar henne livet. Annars är det sparsmakat med våld och action i denna stillsamma thriller. När det väl inträffar något extra dramatiskt blir man därför extra överraskad.

Det här sparsmakade och lugna sättet att berätta tilltalar mig verkligen. Även de två tidigare böckerna var skrivna med samma elegans. Den vidunderliga utsikten och Huset på Carrera 9. Tonvikten ligger istället på, förutom intrigen, de väl gestaltade personporträtten och inte minst på de olika miljöerna. Att få t ex Prag så väl beskrivet, både under och efter kommunisttiden, är lärorikt och ger boken en egen extra dimension.

För mig är det en gåta att Maria Gustafssons böcker inte rönt större uppmärksamhet. Hennes berättarstil påminner om giganten Le Carré och kanske också med ett av nutidens stjärnskott Thomas Engström.

Betyg: 4 tomteluvor 

Författarfoto: Kjell E Genberg