Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

måndag 17 augusti 2015

Katarina Wennstam: Skymningsflickan - Bokomdöme

Skymningsflickan
Av Katarina Wennstam
Albert Bonniers Förlag 2015
ISBN 9789100145897, Inbunden, 413 sidor
Efter att ha givit ut ett par debattböcker om våldtäkt och kvinnomisshandel övergick Katarina Wennstam 2007 till att skriva kriminalromaner. Hon har dock behållit sitt engagemang för ämnet och använt det ofta i sina böcker. På det viset har hon naturligtvis fått en större publik, allra helst som hennes böcker alltid har hållit en mycket hög kvalitet.

Skymningsflickan är hennes sjunde roman. Hennes kommissarie som vi återser heter Charlotta Lugn och hon är sjukskriven/permitterad efter att ha begått några tjänstefel påverkad av sina migränattacker. Den andra huvudpersonen som vi lärt känna under de senare böckerna är advokaten och målsägarbiträdet Shirin Sundin. Hon är född i Sverige, men har persiska föräldrar. Hon är skicklig, kanske lite för skicklig och karriärlysten, vilket skapar en del konflikter med hennes äldre pojkvän och framförallt med hennes persiska familj.

Molly och Miranda är tonåringar, ganska struliga sådana. Molly har ett självskadebeteende och skriker på nätterna. Hennes grannar blir upprörda, däribland Charlotta Lugn. Men Charlotta dras till flickan, till hennes öde och börjar under sin sjukskrivning forska i vad som gör flickan så uppgiven.

M & M, som de två tighta flickorna kallar sig har blivit våldtagna av samme man, en äldre väletablerad samhällsmedborgare. De har anmält honom men utredningen har lagts ner.

Charlotta tar Shirin till hjälp för att hjälpa flickorna till upprättelse, men har svårt att hitta en väg till rättvisa. Flickornas strulighet, våldtäktsmannens städade uppträdande och hans plats i samhället gör det svårt att öppna upp förundersökningen igen.

Jag läser den här boken med smärta. Det gör ont att läsa om flickorna. Katarina Wennstams kunskaper om hur det förhåller sig gör att jag kan förstå att det här kunde vara på riktigt. Att det finns många fler liknande fall.

Samtidigt är det så ohyggligt spännande, bladvändande. Jag förstår inte riktigt hur författaren gör. Hur kan hon skriva en nästan autentisk historia och ändå göra så att jag inte kan lägga ifrån mig boken, även när jag mår illa och blir förbannad över vad som händer?

Det hon skriver är VIKTIGT. Alla borde läsa detta och begrunda, diskutera och skapa opinion för förändring. Det omänskliga i att sådant här kan hända år 2015 är ofattbart.

Den absolut bästa och mest angelägna kriminalroman jag har läst i år.

Betyg: 5 tomteluvor


Foto:Caroline Andersson

Inga kommentarer: