Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

måndag 17 augusti 2015

Leif GW Persson: Bombmakaren och hans kvinna - Bokomdöme

Bombmakaren och hans kvinna
Av Leif G W Persson
Albert Bonniers Förlag 2015
ISBN 9789100140458, Inbunden, 555 sidor
I den elfte kriminalromanen av professor Persson har han låtit Lisa Mattei, som figurerat i bakgrunden tidigare, bli huvudperson. Hon har lite grand övertagit den nu avlidne (Den döende detektiven) Lars-Martin Johanssons roll – polisen som kunde se runt hörn. Han krattade marken för henne och det är inte utan att hon har ärvt en del av hans intuitiva egenskaper.

Därmed lämnar författaren, åtminstone för den här gången, den vidrige och svinaktige Ewert Bäckström. Jag saknar honom inte, även om han dyker upp i periferin även här. Men det är så pass lite att jag kan stå ut med det. Till och med tycka om igenkännandet.

Lisa Mattei är nu operativ chef på Säpo. Hon blir kallad till sin chef och får order om att åka till England över en dag. Där träffar hon en kollega inom den brittiska motsvarigheten. Hon får reda på att det är skarpt läge, ett seriöst och allvarligt terroristattentat mot kungaparet och regeringen ska ske vid nationaldagsfirandet på Skansen. Det är märkligt att det skrivits fler böcker i år på det temat. Hans-Olov Öberg var först med Kungamördaren, därefter Ingrid Hedströms Måltavla och nu denna.

Hotet kommer från en muslimsk man och hans familj som är bosatta i Eskilstuna. Ett omfattande spaningsarbete tar vid. Lisa och hennes medarbetare har svårt att få fram bevis och tecken på att det som engelsmännen säger stämmer.

Boken är ganska befriad på rena actionscener. Istället får vi ganska detaljerat följa poliskollektivets ibland tröstlösa harvande med övervakning och bevissökning. Märkligt nog lyckas författaren få detta att bli spännande. Till och med blandvändardramatik. Även om boken är på över 550 sidor, vilket naturligtvis ändå är lite för mycket.

Jag tror att mycket beror på Perssons språk som har ett slags driv som gör att man vill veta mer. Dessutom gestaltas karaktärerna med humor och värme. Man gillar många av dem. Men dialogen är förbryllande. Alla pratar på ungefär samma sätt och med samma språk. Många ordvändningar återkommer ofta, men ur olika karaktärers mun. Dessutom har jag lite tröttnat på förhållandet att personerna ofta säger något och samtidigt tänker något annat i denna och i tidigare böcker. En skrivteknisk berättarform som tack och lov tonats ner lite här. Bäckström är annars en man som alltid gestaltas på det viset.

Avslutningen av boken är också ganska abrupt och känns ogenomtänkt eller kanske obearbetad. Sammantaget har jag läst bättre av Leif GW, men också åtskilliga sämre. Så bra som han var i sina första tre romaner har jag ännu inte funnit honom.

Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Thron Ullberg

Inga kommentarer: