Det trettonde fallet
Av Åke Edwardson
Albert Bonniers Förlag 2021
ISBN 9789100180515, Inbunden, 395 sidor
Utan att räkna tar jag för
givet att detta är den trettonde boken om kriminalkommissarie Erik Winter i
Göteborg. Titeln antyder det. Två av de tidigare har mycket välförtjänt fått
Svenska Deckarakademins pris för Årets Bästa Svenska Kriminalroman; Himlen
är en plats på jorden 2001 och Dans med en ängel 1997. Dessutom har han var
nominerad till priset fem gånger.
Det har också gjorts Tv-serier
i tre säsonger med Johan Gry i huvudrollen i de två första och Magnus Krepper i
den tredje.
Åke Edwardson är en av de
bästa stilisterna i den här genren. Man vet att man får en ytterst välskriven
bok när man öppnar pärmen. Så även här. Författarens språk är oklanderligt.
Bokens inledning är
suverän. Erik Winter har lämnat familjen i Marbella och åkt till Göteborg. När
han kör hem från flygplatsen girar plötsligt bilen framför och kör rakt in i
bergväggen. Där färdas ett par som har suttit på samma plan som Erik.
Kvinnan i bilen har varit
vittne till mordet på sin pappa, trettio år tidigare. Mordet har aldrig klarats
upp. Naturligtvis funderar polisen på om det kan ha ett samband.
Bokens intrig är
välkonstruerad som vanligt, men är ändå mycket dialogstyrd. Fallet förs vidare i
resonemangsform mellan främst Winter och hans kollegor Ringmar och Halders. Samtalen
är mycket intellektuella och kanske inte så sannolika. Dessutom infinner sig en
viss tristess under läsningen av dem.
Samtidigt som jag tjusas av
Åke Edwardson fina formuleringar tappar jag tråden under de långa diskussionerna
mellan poliserna. Jag känner mig tveeggad inför detta.
Många bokserier avslutas i
år. Jag kan dock tänka mig att Erik Winter återkommer. På det privata planet
förs ännu diskussioner om hans husbygge i Sverige. Skall familjen flytta hem,
eller? Och Åke Edwardsons betraktelser kring musik är alltid lika läsvärda.
Betyg: 4 tomteluvor
Foto: Johan Palmborg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar