Dödslistan
Av Anna Jansson
Norstedts 2020
ISBN 9789113101415, Inbunden, 380 sidor
Det är lika
bra att jag erkänner det på en gång. Jag är ett Anna Janssonfan. Jag har alltid
fascinerats av hennes förmåga att fånga upp och skriva om vardagens händelser
och personer och göra det både underhållande och tänkvärt.
Anna Jansson
debuterade för tjugo år sedan med den första boken om Maria Wern, Stum
sitter guden. Nu är det m a o dags för den tjugoförsta utgåvan i den
serien. Förra året kom också första delen i en annan deckarserie om en polis i
Örebro och dessutom har författaren givit läsarna ett antal barndeckare och
några feelgoodromaner. För att inte tala om debattböcker om vården och ett
avsnitt i seriemagasinet Fantomen. Flitig och mångsidig? Skojar du?
Mäns
övergrepp på kvinnor är inget ovanligt tema i en deckare. Inte heller är offer
som tar lagen i egna händer något som man aldrig läser om. Dessa är temana här
och när boken heter Dödslistan är det redan från början ganska klart vad
detta kommer att handla om.
Det är män
som mördas. Män som av olika anledningar gått fria från de övergrepp de gjort. De
stympas också med hjälp av en ullsax. Maria Wern och hennes kollegor möter en
seriemördare utan skrupler. Eftersom flera av poliserna i gruppen har
kopplingar till offren kan de inte delta i utredningen. Hjälpen då heter
Ragnarsson, som kallas för Ragnarök och är från Rikskrim.
Ragnarsson är
schablonartat otrevlig och inkompetent. Lika osympatisk är den försvarsadvokat
som figurerar i boken. Det är något som jag är ganska less på som läsare. Att
yrkesroller ska styra hur de är som personer menar jag.
Här finns
naturligtvis en hel del familjerelaterade parallellhistorier och dessutom blandar
sig polisutredningen i Maria Werns privatliv. Precis som det brukar vara i den
här deckarserien. Jag tror att Maria Wernälskarna som vanligt får sitt lystmäte
tillfredsställt.
Anna Jansson
har alltid haft en effektiv och välskrivande penna. Efter tjugo år i branschen
kan hon hantverket. Spännande och underhållande som vanligt.
Foto: Marianne Westerlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar