torsdag 19 januari 2012

Ninni Schulman: Pojken som slutade gråta - Bokomdöme

Pojken som slutade gråta
Av Ninni Schulman
Forum 2012
ISBN 9789137136936, Inbunden, 343 sidor
Ninni Schulmans första bok Flickan med snö i håret (mitt omdöme) var mycket lovande. Och när hon nu kommer med sin andra deckare håller hon alla löften som den boken utlovade. Läsaren får fördjupa sin bekantskap med lokaltidningsjournalisten Magdalena Hansson och poliserna Petra och Christer och deras kollegor.

Precis som i den förra boken är handlingen förlagd till Värmland och allra mest till den lilla staden Hagfors. En av författarinnans många kvaliteter är hennes initierade och intressanta beskrivningar av småstaden, dess miljö och problematik. Det är så att man hör den vackra värmländska dialekten klinga i bokens replikskiften.

En kvinna avlider av de skador hon fått när hennes hus bränts ner. Fler pyromandåd inträffar och polisen Christer Berglund får sommarvikariera som chef. Både ledarskapet och utredningen blir en svår nöt för honom att knäcka. Brotten är hemska, och författaren lyckas förmedla den skräck och vånda som både offer och omgivning drabbas av.

Samtidigt får vi följa både Magdalenas och polisernas familjerelaterade problem. Detta är ju inte något ovanligt i dagens kriminalromaner, tvärtom. Men skillnaden mellan Ninni Schulman och de flesta andra som blandar in karaktärernas känsloliv i handlingen, är att hon lyckas förmedla en känsla av realism och sannolikhet som många andra misslyckas med. Dessa historier blir därmed minst lika spännande som kriminalgåtan.

Ninni Schulman levererar inget nytt på deckarmarknaden, men hon skriver så mycket bättre än de flesta av sina konkurrenter att jag ivrigt längtar efter trean.

Betyg: 4 tomteluvor

Foto: Anna-Lena Ahlström

Inga kommentarer:

Veckans Tio i Topplåt 1127

Freddy Weller: Games People Play In på listan 16 augusti 1969 Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 8