Av Hans-Olov Öberg
Kalla Kulor Förlag 2012
ISBN 9789187049149, Danskt band, 240 sidor
Hans-Olov Öberg håller på med en trilogi om Västerås i tre decennier. Förra året kom djävulens tonsteg som utspelar sig 1978. I årets bok har åren flutit på fram till 1987 och såvitt jag förstår kommer nästa deckare att vara placerad i 90-talet.
Huvudpersonerna från den första boken återser vi nu. Polisen Benny Modigh, som blivit chef för våldsroteln och skolpojken Elias Fagervik som nu börjat läsa till läkare. Benny tillhör de poliser som arbetar mycket med intuition och det är inget som hans chefer verkar uppskatta. Att denne polis dessutom har en musikkarriär och ger ut skivor skapar bara avundsjuka. Elias i sin tur är en knepig karaktär. Han har diffusa begrepp om rättvisa och är intelligent i överkant.
Två olika brottslingar går lösa. En som brutalt våldtar och skändar unga flickor och en som tycks hämnas just sådana övergrepp. Det sistnämnda brottet är det som bär boken framåt. Frågan ställs ofta; är det rätt att hämnas de allra vidrigaste och våldsammaste kränkningar när den vanliga rättvisan inte räcker till? Vem kan säga att han inte vill ge igen om någon av de närmaste drabbas? Författaren ställer verkligen frågan på sin spets och läsaren får själv avgöra vad som är rätt och fel.
Den andra styrkan i boken är tidsmarkörerna. Att bli förflyttad till 80-talet i musik, mat och mode mm är helt oemotståndligt angenämt, även om nostalgin inte är lika tydlig och påtaglig som i den första boken i serien. Att jag uppskattade sådant bättre i den boken hänger alldeles säkert mest ihop med min egen ålder.
Jag tror Öberg har hittat ett tomrum i den svenska deckarutgivningen. Beskrivning av en ”småstad” som Västerås med nostalgiska förtecken, men i deckarform med allvar i botten.
Det allvaret blandar han med en angenäm humor och en stor kunskap om musik. Det märks bl a i Benny Modighs eget musicerade men också i de nedslag som här görs i 80-talsmusiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar