Mats Ahlstedt: När inget annat återstår - Bokomdöme

När inget annat återstår

Av Mats Ahlstedt

Bokfabriken 2016

ISBN 9789176291580, Inbunden, 301 sidor

Mats Ahlstedt fortsätter att hålla sina deckare runt 300 sidor. Det är sympatiskt och alltför ovanligt. Det här är hans första bok på Bokfabriken, tidigare har han utgivit åtta kriminalromaner.

Hans böcker har hållit en varierande kvalitet, men han har ändå lyckats etablera sig bland Sveriges många författare i genren. Det är inte det lättaste. Tyvärr tvingas jag konstatera att denna bok inte tillhör hans bättre. Därtill innehåller den alltför många inkonsekvenser och faktafel. Även om allt i en deckare inte behöver vara helt sannolikt blir jag ändå lite irriterad på huvudpersonens roll. Ella Werner kommer som ny profilerare till Göteborgspolisen. Hon hamnar i hetluften direkt, och sköter i princip en hel mordutredning på egen hand. Allra minst jobbar hon som profilerare. Hon tar självsvåldiga beslut att åka och förhöra personer utomlands, och det helt ensam. För mig har gränsen för en relativ trovärdighet då passerats.

Annars har som vanligt Mats Ahlstedt tagit upp aktuella och brännande ämnen. Det gör han bra och engagerat. Här handlar det mycket om medicinsk forskning. En svensk professor, Egon Guthlin, har forskat fram ett läkemedel mot Alzheimers. Tyvärr finns det mycket oanade biverkningar som både oroar honom och lockar brottslingar till sig.

Profileraren Ella Werner delar huvudrollen i boken med professorns brorsdotter Sandra. Hon dras in i mördarjakten och även i turerna kring det nya läkemedlet. Ett preparat som naturligtvis skulle revolutionera hela medicinvärlden. Persongestaltningarna har Mats Ahlstedt tydligt arbetat med, de är bättre här än i tidigare böcker. Men det finns mer att göra, vissa karaktärer känns fortfarande lätt karikerade och schablonmässiga.

Det är också så att de flesta personerna i boken har någon historisk hemlighet, kanske inte alltid så mörk, men ändå så att det påverkar händelseförloppet. Miljön är Göteborg, som författaren känner väl och kan beskriva på ett ganska kärleksfullt sätt.

Författaren håller sig i mittskiktet av svenska deckarförfattare. Jag vill så gärna att han ska ta ett kliv ytterligare uppåt. Han har potentialen. Varför inte i nästa bok, när han jubilerar med sin tionde.


Betyg: 2 tomteluvor