Gustafson & Kant: Mordbrännaren - Bokomdöme

Mordbrännaren

Av Gustafson & Kant

Bokfabriken 2016

ISBN 9789176291900, Inbunden, 304 sidor

Man kan fundera lite över varför det är så vanligt just i Sverige att skriva i par, speciellt i deckargenren. Vad är det som lockar? För en utomstående känns det som att det krånglar till skrivprocessen. Eller är det tvärtom, att det är lättare att skriva om man har ett bollplank och en skrivarpartner att bolla idéer och fördela arbetsuppgifter med?

Anders Gustafson och Johan Kant jobbar som förläggare respektive rektor. Det här är andra boken i deras Singöserie. Singö är en ö i Stockholms norra skärgård, Roslagen. Den är Sveriges 36:e största ö till ytan och har knappt 400 bofasta innevånare, men uppåt 4 000 fritidsboende. En lagom ö att avfolka medelst mord alltså. Likt Viveca Stens Sandhamn eller för all del Inspector Barnabys Midsomer.

Den första boken hette Singöspionen, och detta är en fristående fortsättning. Sökandet efter spionen Sven Löwengrip fortsätter. Våldsamma bränder härjar på Singö, bl a bränns romska husvagnar och tält ner och en man brinner inne. Inga spår hittas förutom en färgsprejad brun triangel. Norrtäljepoliserna Solbritt Andersson och Lena Karlsson misstänker hat- eller rasistbrott, men de har svårt att hitta bevis.

Polisen tar obegripligt nog hjälp av en journalist som släpps in i utredningen. Kanske är det där sannolikheten börjat svikta. Hela polisarbetet är lite naivt beskrivet vilket tyvärr drar ner spänningen. Redaktörens rödpenna borde ha använts lite flitigare.

Författarna har lagt en bra grund med en lagom spännande historia som kunde ha utvecklats och gestaltats på ett bättre sätt. Till nästa bok önskar jag mig mer av textbearbetning och gärna också lite djupare känsla för karaktärerna.

Betyg: 2 tomteluvor  

Foto: Bengt Alm