Veckans Tio i Topplåt 832

Diana Ross & The Supremes & The Temptations: I'm Gonna Make You Love Me

In på listan 25 januari 1969
Låg kvar i 8 veckor, Högsta placering: 3

Veckans Tio i Topplåt 831

Merit Hemmingsson: Jämtländsk Brudmarsch

In på listan 15 december 1973
Låg kvar i 4 veckor, Högsta placering: 5

Klassiska skivomslag 815

Isaac Hayes

Isaac Hayes Live At The Sahara Tahoe

Stax, 1973

Design: Ron Gordon/David Hogan

Källa: Michael Ochs: 1000 Record Covers

 

Veckans Tio i Topplåt 830

Slade: Merry Xmas Everybody

In på listan 22 december 1973
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 10

Veckans Tio i Topplåt 829

Jack Downing: Branded Man

In på listan 10 juli 1971
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 6

Christoffer Carlsson: Brinn mig en sol - Bokomdöme

 

Brinn mig en sol

Av Christoffer Carlsson

Albert Bonniers Förlag 2021

ISBN 9789100183028, Inbunden, 447 sidor

 

Christoffer Carlsson växer fram som en av våra stora kriminalromanförfattare. Gränserna för vad han kan åstadkomma blir allt vidare och få kan straffa honom. Förra årets Järtecken följs nu upp med ytterligare en Hallandsbok med rötterna i författarens egna uppväxttrakter.

 

Det är återigen en långsamt berättad barndomshistoria, som utmynnar i nutid. Allt tar sin början 28 februari 1986, ett datum som många svenskar har lagt på minnet. Själv vaknade jag upp till ett nytt Sverige och grät en skvätt. Att en statsminister skulle kunna mördas på öppen gata var otänkbart.

 

Samtidigt i halländska Tiarp blir en ung kvinna mördad och våldtagen. Utredningen drunknar i statsmordet. Läsaren får följa den unge Vidar och hans pappa Sven som är utredande polis. Det blir ett våldsdåd som följs av flera. Att utredningen går i stå plågar Sven hela livet.

 

Det är samtidigt ett tidsdokument över vad Sverige blev efter skottet på Sveavägen. Och vad Tiarp blev efter flera mördade unga flickor, samt parallellerna däremellan.

 

Berättelsen har vissa likheter med den i Järtecken, men är ännu vackrare och ännu mer förbryllande sagolik. På ett bra sätt. Hela intrigen präglas av en melankoli som smittar av sig, samtidigt som det är oändligt vackert. Christoffer Carlsson kan fånga sitt Halland så att man själv skulle velat vara född där. För att inte tala om bokens karaktärer. De är så väl beskrivna och gestaltade, ner till minsta biroll, att det inte är något som helst problem att måla upp bokens intrigtavla i sitt huvud.

 

Det här är bra på RIKTIGT.

Betyg: 5 tomteluvor  

Foto: Emelie Asplund

Klassiska skivomslag 814

 

Alice Cooper

School's Out

Warner Bros, 1972

Design: Wilkes & Braun, Inc.

Concept: Sound Packing Corp.

Källa: Michael Ochs: 1000 Record Covers

Veckans Tio i Topplåt 828

Ray Adams: Soria Moria

In på listan 14 oktober 1961
Låg kvar i 3 veckor, Högsta placering: 7

Veckans Tio i Topplåt 827

The Dovells: You Can't Sit Down

In på listan 3 augusti 1963
Låg kvar i 4 veckor, Högsta placering: 7

Klassiska skivomslag 813

Alice In Chains

Alice In Chains

Columbia, 1995

Design: Doug Erb

Art Direction: Mary Maurer

Källa: Michael Ochs: 1000 Record Covers

Mats Strandberg: Konferensen - Bokomdöme

 

Konferensen

Av Mats Strandberg

Norstedts 2021

ISBN 9789113081533, Inbunden, 360 sidor

 

Författaren är välkänd för Cirkeltrilogin för ungdomar och för ett flertal skräckromaner för vuxna. T ex Färjan och Hemmet. Jag ska inte säga att den här boken är helt annorlunda, men det finns en väsentlig skillnad. Här finns inga övernaturliga inslag. Därför är det svårt att kategorisera boken. Är det en skräckroman? Ja. Är det en deckare? Ja. Så kan det vara, och jag finner just sådana crossoverböcker väldigt sympatiska.

 

Att ingen har kommit på att förlägga en spännande handling på en konferens tidigare är underligt. Det är ett perfekt ställe för intriger, idiotier och hemskheter. Vi får följa nio personer som åker till en stugby i Mellansverige. Där finns också två personer som äger konferensanläggningen och arbetar där. Elva personer alltså, en mer än i Agatha Christies Och så var de bara en från 1939. En av hennes mest välkända böcker där tio personer som vistas på en ö mördas en i taget. Parallellerna är lätta att dra.

 

Det är kommunens exploateringsenhet som är på konferens. De ska just sjösätta ett kritiserat projekt. Ett stort köpcenter ska öppnas. De nio deltagarna består av en mycket heterogen skara personer. Både chefen och projektledaren gör allt för att allt ska flyta på utan protester. Men har de rent mjöl i påsen?

 

Där finns också den kverulantiske nästanpensionären, den utbrända, den allmänt negativa, medlöparen, den ambitiöse och hon som ifrågasätter allt. Alla dessa karaktärer lyckas Mats Strandberg mycket väl gestalta. De känns som de konferensdeltagare man själv har mött. Ändå hade jag önskat mig ännu mer djup i dem. Det är de som bär historien framåt.

 

Det finns ett hot, från vad är oklart. Någon övervakar gruppen som vi får följa i mindre än ett dygn. Det hinner hända mycket under de få timmarna. Timmar som är långa för deltagarna. Det blir explicit våldsamt. Känsliga personer varnas, här talar vi om hjärnsubstans och benbitar. Mats Strandberg lyckas skickligt med att foga sådant in i handlingen utan att det blir orealistiskt. Men äckligt är det. Hu! 

 

Här finns många inslag av igenkännande. De flesta av oss har varit på konferens och teambuildat oss. Själv har jag vid två tillfället karaktäriserats som en självklar journalist. Men det blev jag aldrig. Jag skriver det här i stället.

Betyg: 4 tomteluvor  

Foto: Henric Lindsten

 

Veckans Tio i Topplåt 826

Vicky Leandros: Apres toi

In på listan 29 april 1972
Låg kvar i 3 veckor, Högsta placering: 2

Scarface - Filmomdöme

Scarface

1983
Regi: Brian de Palma

Det är populärt med remakes. Det här är en sådan. En lyckad sådan, utan att förringa originalet från 1932. Jämfört med den ger den här filmen mer förklaring till varför så många kubaner blev brottslingar när de kom till USA.

Al Pacino spelar huvudrollen som den hänsynslöse gangsterbossen Tony Montana. Egentligen är det den enda rollen som gör något avtryck i filmen, men han gör det så mycket tydligare. Detta är på alla sätt en one man show. Pacino är fullständigt makalös i sin tolkning. Det är en mer utlevande gangstergestaltningen än den han gör som Michael Corleone i Gudfadern några år tidigare. Naturligtvis är det ändå omöjligt att inte dra paralleller.

Det finns ingen direkt thrillerhandling. Det mesta handlar om Tony Montanas uppgång och fall. Han anländer som flykting från Kuba och är fast besluten att bli en framgångsrik man. Och rik. Han går bokstavligen över lik för att få sin vilja fram och för att nå sina mål. 

Pacino personifierar egoismen och dollarhungern perfekt. Det går aldrig att tvivla på hans hänsynslöshet. När han mot slutet av filmen visar någon form av svaghet och mänsklighet blir det också inledningen till hans fall.

Tony Montana har mycket men vill ha mer. När han har fått mer vill han ha ännu mer. Den onda cirkeln kan han inte bryta. Han dras mer och mer in i sitt missbruk och verkningarna av sina gärningar. Som åskådare förstår man vad som är på väg att hända. Omgivningen kring Tony förstår det också. Men ingen förmår stoppa honom.

Betyg: 4 tomteluvor

Veckans Tio i Topplåt 825

The Beatles: All Together Now

In på listan 15 april 1972
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 7

Helena Sigander: Med annorlunda ögon - Bokomdöme

 

Med annorlunda ögon

Av Helena Sigander

Exilium Förlag 2021

ISBN 9789187511387, Häftad, 384 sidor

 

Författaren är otroligt flitig. Det går knappt att räkna hur mycket hon har skrivit, även om det har blivit glesare de senaste åren. Jag har läst en hel del av hennes alster, med blandade intryck. Det kan bli så när produktionen är stor.

 

Det är inte tu tal om att Helena Sigander är en driven författare. Ska man kritisera något är det inte språket. Och i detta fall inte heller intrigen.

 

Det är en fantasifull saga hon har konstruerat som innehåller många ingredienser. Mord naturligtvis, flera stycken. Men läsaren träffar också på journalister med rättvisepatos, ryska säkerhetsagenter, dubbelgångare, mystiska gifter och ett poliskollektiv. Ibland blir det lite för mycket av det goda och jag kan önska mig en lite rakare berättelse.

 

Helena Sigander blandar friskt i tidslinjen. Eftersom några personer inte alltid är vad de ser ut att vara måste man som läsare vara på sin vakt. Boken drivs mycket framåt av dialog och tankar vilket också kan förvirra.

 

Det är vaket av författaren att använda sig av pandemin i intrigen. Men än mer aktuellt är de ryska agenter som agerar utomlands mot sina egna medborgare. Det är nog ändå där bokens bästa stycken återfinns.

Betyg: 3 tomteluvor  

Foto: Elisabeth Hellström

Jens Lapidus: Paradis City - Bokomdöme

 

Paradis City

Av Jens Lapidus

Albert Bonniers Förlag 2021

ISBN 9789100173180, Inbunden, 381 sidor

Ljudbok, Uppläsare Alexander Salzberger, 11 timmar 37 minuter.

 

Författaren tillhör de som numera blir recenserade i de stora dagstidningarna utan att behöva vänta på någon deckarspalt. Det är en nyhet när han ger ut en ny bok. Han har medial genomslagskraft.

 

Den här boken har jag konsumerat med öronen. Uppläsaren Alexander Salzberger har en passande röst, han hanterar förortssvenskan utan att det känns krystat och obekvämt.

 

Jens Lapidus har både förnyat sig och inte denna gång. Det är första gången han förlägger en handling i framtiden. En snar framtid. Men det känns ändå inte som science fiction. Därtill är alltför mycket likt dagens samhälle. Samtidigt känner läsaren igen sig från Snabba Cashserien. Karaktärerna är på många sätt liknande och förortssvenskan florerar i dialogen.

 

Det handlar om Stockholm. Samhället har byggt murar kring no-go-zoner. Innevånarna innanför lever helt skilda från omvärlden. Till Järva särområde beger sig inrikesministern för att hålla valtal. Det slutar i kaos, en polis blir skjuten och ministern kidnappas.

 

En sjuklig tidigare MMA-fighter, Emir, får lite osannolikt i uppdrag att bege sig in i det stängda området och hämta ut ministern. Det är nu de verkliga actionbetonad händelserna sker. Det blir spännande och det blir våldsamt.

 

Jens Lapidus är skicklig på action och spänning och hans lite korthuggna berättarstil passar bra för det. Ändå kommer jag på mig själv med att emellanåt tappa intresset, förlora koncentrationen. Situationerna är för mig lite för skruvade och osannolika för att ligga så förhållandevis snart i framtiden.

 

Jag har ingen uppfattning om det här är början på en serie. Flera av karaktärerna är möjliga och intressanta nog att skriva vidare om.

Betyg: 3 tomteluvor  

Foto: Thron Ullberg

Klassiska skivomslag 812

 

Cream

Disraeli Gears

Atco, 1967

Art Work: Martin Sharp

Photos: Bob Whitaker

Källa: Michael Ochs: 1000 Record Covers

Veckans Tio i Topplåt 824

Small Faces: Tin Soldier

In på listan 10 februari 1968
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 7