Karin Wahlberg: Matthandlare Olssons död - Bokomdöme

Matthandlare Olssons död

Av Karin Wahlberg

Wahlström & Widstrand 2009

Man blir alltid lika glad när man läser böcker av författare som hela tiden utvecklas i sitt skrivande. Jag tyckte redan att Karin Wahlbergs första deckare var mycket lovande. Därefter har varje ny bok överträffat den förra. Detta är nu den sjunde i raden om läkaren Veronika Lundborg och hennes man polisen Claes Claesson. Och det är minst lika intressant att följa dessa både och deras familj som att föröka lösa bokens kriminalgåta, om inte mer.

För det är i personbeskrivningarna och i de för författaren välkända miljöerna som böckernas styrka ligger. Det vore kanske inressant att någon kommande del i denna historia skulle kunna sakna kriminalinslag.

En svensk till synes mycket ordinär man blir mördad på en färja i Turkiet, matthandlaren Olsson. Allt är inte vad det synes vara och Claes Claesson, som under utredningens gång blir tvåbarnsfar, sätts att leda utredningen. Turkiska mattor dyker upp i handlingen både här och där. Självklart finner vi då referenser till Ture Sventons vän Herr Omar med sin flygande matta. Diverse andra sidohandlingar kryddar boken, de flesta i sjukhusmiljö. Så brukar det vara i Karin Wahlbergs böcker.

Men som sagt, familjebeskrivningen är intressantare än kriminalhistorien. Författaren kunde också låtit bli de råaste våldsbeskrivningarna. De leder ingen vart

4 tomteluvor

Veckans låt 41

Den 20 juli 1963 var det dags för Elvis Presley igen. (You're The) Devil In Disguise gick in på förstaplatsen på Tio i Topp och låg kvar i hela åtta veckor, näst längst i historien. Det blev hans fjärde etta av fem på denna lista. Låten hamnade som bäst 3:a på amerikanska Billboard. 

Det har inte varit många...

...inlägg här från mig på senaste tiden. Orsak: en liten time out där jag tillbringar lite tid på landet utan vare sig TV eller dator. Dessutom har inte hälsan varit på topp de senaste veckorna.

Veckans låt som skulle kommit i onsdags kommer idag istället...och nästa veckas låt kommer också idag. 

Men håll utkik, snart vaknar Nisse blogg till liv igen.

Veckans låt 40

Nu har vi hunnit drygt halvvägs in på 1963 med Veckans låtar, som alltså är ettorna på det svenska programmet Tio i Topp i kronologisk ordning. Det var det mest populära topplisteprogrammet och sändes mellan 1961 och 1973.

Den 13 juli 1963 blev ettan James Gilreath med Little Band Of Gold. Den lyckades bara hålla sig där i en vecka. Han var amerikan och föddes 1936 och dog 2003.  Förutom sångare var han också framgångsrik basketspelare.

Arne Olners: Äggmorden - Bokomdöme

Äggmorden

av Arne Olners

Dollarböckernas förlag (1957)

Även utgiven 1935; Sverker Axe: Tre röda punkter

Jag är oftast ganska förtjust i de Sherlock Holmes kopior som dyker upp i tidig svensk kriminallitteratur. Denna bok är dock ett undantag från den regeln. Det är alldeles för många personer inblandade i den förhållandevis korta historien, och handlingen är allt annat än glasklar.

En rättskemist får besök av en sedan tidigare omkommen advokat. Ligan Tre Gröna Punkter länsar kassaskåp med okända metoder. Människor dör och fingeravtryck planteras ut. Men hjälten Kaj Selver löser fallet på sitt briljanta men ganska trista sätt

Betyg: 1 tomteluva

Stefan Tegenfalk: Vredens tid - Bokomdöme

Vredens tid

av Stefan Tegenfalk:

ALF bokförlag (2009)

Stefan Tegenfalk är debutant och har tänkt sig en trilogi om den tjurige och cyniske kriminalkommissarien Walter Gröhn och den unga begåvade polisen Jonna de Brugge. Gröhn är en ganska klassisk svensk romanpolis. Lite ålderstigen, sjuklig och butter. Dessutom struntar han i de flesta regler. M a o en klassisk romanpolis. Hans partner är mer intressant, den unga nyfikna kvinnliga polisen som tillsammans med sin äldre kollega bildar ett ganska osannolikt par.

Men det fungerar ganska bra, mycket tack vare att Tegenfalk har humor. Ibland kan man skymta en Donald Westlake som inspiratör, i synnerhet i beskrivningarna av bovarna. Historien är både fyndig och spännande.

Ett flertal brott förbryllar polisen. De är brutala och har som gemensam nämnare att förövarna inte kan förklara varför de har begått dessa illdåd. På krångliga, och ofta oreglementsenliga vägar nystar de båda poliserna upp fallet.

Tyvärr faller Tegenfalk i den fälla som alla författare verkar falla i numera i denna genre. Röster från mördaren kan läsas lite här och var i kursiv stil. Jag är ganska trött på det.

Troligtvis kommer Tegenfalks kommande böcker att vara minst lika intressanta som denna, om inte bättre.

BETYG: 3 tomteluvor 

GOTT NYTT ÅR

All läsare av denna blogg önskas 

ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR