Veckans Tio i Topplåt 1204

Pugh Rogefeldt & Rainrock: Dinga Linga Lena

In på listan 11 maj 1974
Låg kvar i 6 veckor, Högsta placering: 5

Veckans Tio i Topplåt 1203

Gary Pucket & The Union Gap: Lady Willpower

In på listan 21 september 1968
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 8

Lennart Hagerfors: Sarekmannen - Bokomdöme

Sarekmannen

Av Lennart Hagerfors

Norstedts 1989

ISBN 9789118914225, Inbunden, 233 sidor

Naturligtvis går tankarna till Ulf Kvenslers prisbelönade Sarek när man läser denna bok. Det finns både likheter och olikheter. Visserligen får naturen ta stor plats i Lennart Hagerfors bok, men den är inte fullt så skrämmande som i Kvenslers. Båda böckerna har det gemensamt att läsaren inte har en susning på orsaker och samband till vad som egentligen tilldrager sig.

Huvudpersonen är en man som vi aldrig får reda på vad han heter, han kallas bara Sarekmannen. Han lever ensam, men har en familj med föräldrar och syster. Men ändå är det just ensamhet som verkar prägla honom. Han får ett konstigt uppdrag, oklart från vem, att åka till Sarek för att träna inför en kommande resa till Ararat. Noas ark ska hittas. Eller finns den i norra Sverige?

Sarekmannen beger sig dit. Han träffar overkligt många människor på sin till en början ensamma vandring. Under lång tid går han tillsammans med en kvinna som inte talar. Han kallar henne Lo. De tycks vandra helt planlöst. Den ena underliga händelsen efter den andra inträffar och förvirrar både Sarekmannen och läsaren. Vem och vad kan man lita på?

Boken är utgiven 1989, men tilldrar sig 1986, ett år där många omvälvande händelser skakade både Sverige och världen. Dessa händelser finns hela tiden som kuliss i berättelsen och i Sarekmannens tankar och funderingar. Det blir som ett politiskt debattinlägg samtidigt som många existentiella frågor behandlas.

Författaren har skrivit många böcker, men denna är den som tydligast är någon form av spänningsroman. Han har flerfaldigt prisats bl. a med De Nios Vinterpris, Eyvind Johnsonpriset och Karl Vennbergs pris. 

Betyg: 3 tomteluvor  

Foto: Markus Moström

 

Jan Gabrielsson: Gigantens återkomst - Bokomdöme

 

Gigantens återkomst

Av Jan Gabrielsson

Bonniers 1973

ISBN 91-0-038776-2, Häftad, 219 sidor

Författaren var journalist, men arbetade också inom showbusiness. Han refererade på TV de första årens melodifestivaler, men blev nog mest känd där för programmet Söndagsöppet som var en blandning mellan underhållning och nyheter i början av 1960-talet.

Jan Gabrielsson skrev tre deckare. Det här är den första. Han använder sig av en ganska svårläst studentikos stil som till en början roar. Efter inte allt för många sidor blir det dock påfrestande.

Skådeplats är en liten fiskeby i Bohuslän. Traktens ärkesvin hittas mördad och sänkt i havet tillsammans med sitt skepp. Många har ett mordmotiv. Berättare av historien är en journalist/författare. Han för läsaren resonemangsvis framåt i intrigen. Ledtrådarna är få och polisen är förbryllad.

Det händer inte mycket. Stort fokus ligger på naturbeskrivningar. Först under de sista sidorna hettar det till. Det är emellertid trivsamt och hembonat längs vägen.

Betyg: 2 tomteluvor  

 

Veckans Tio i Topplåt 1202

The Foundations: Back On My Feet Again

In på listan 16 mars 1968
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 9

f.d. Polisman: Bakom storstadspolisens kulisser

 

Bakom storstadspolisens kulisser

Av f.d. Polisman

Bokexpeditionen, Malmö 1919

Inbunden, 176 sidor

Om man kan läsa lite grand igenom tiden och bortse från den tidens värderingar kan det vara givande att läsa riktigt ålderstigna böcker. Den här novellsamlingen är skriven av John Kaselli under pseudonym. Han gav ut två böcker under eget namn och speciellt Söderligan från 1917 är svår att få tag på. Jag har hållit i ett exemplar. Det är det närmaste jag har varit. Inte ens Deckarbiblioteket i Eskilstuna har den.

Det här är en samling med fem noveller.

När Stockholmspolisen räddade Tsar Nikolai II:s liv.

”Vackra Topsy” med de många våningarna.

Master Coleridges arv.

”Hustrun, mannen och älskaren”.

Den falske chauffören.

Bara namnen på novellerna lockar till läsning. Mycket fantasifullt.

Att författaren är präglad av Sir Conan Doyles Sherlock Holmes-historier är tveklöst. Den polisman som är berättaren kan med små medel lista sig till sakernas tillstånd. Han är rent genialisk. Alla novellerna är odramatiska och innehåller inte mycket våld och action. Det är små händelser som kräver stor slutledningsförmåga som gäller.

Jag hade en stunds underhållande läsning av några kriminalberättelser som verkligen inte skulle passa in i dagens utgivning. 

Betyg: 3 tomteluvor 

Katarina Wennstam: Död mans kvinna - Bokomdöme

 

Död mans kvinna

Av Katarina Wennstam

Bookmark Förlag 2024

ISBN 9789189750128, Inbunden, 425 sidor

Den första delen i serien Sekelskiftesmorden hette Döda kvinnor förlåter inte och blev mycket väl mottagen av läsare och recensenter. Den blev utsedd till årets deckare av Crimetime Göteborg.

Kombinationen sent 1800-tal och skildring av kvinnans situation blev en succé. I denna uppföljare är året 1897 och de fyra kvinnliga huvudpersonerna är återigen i fokus. Sällskapsdamen Fredrika Nilsdotter, den förmögna änkan Olga Laurell och den fattiga hemsömmerskan Hildur Berggren fortsätter att lösa brott. Den fjärde kvinnan från första boken, Olgas hembiträde Edit, vilar upp på ett hem i Sundsvall. Ett hem som inte är vad det lovar att vara, snarare ett helvete för kvinnor.

Fredrika och Hildur blir vittne till att en man faller ner från Katarinahissen. Offret är en synnerligen osympatisk före detta teaterdirektör. Polisen avskriver raskt ärendet som självmord. Man har annat syssla med. Den fantastiska Stockholmsutställningen på Djurgården kräver all uppmärksamhet.

Fredrika, som i hemlighet under ett mansnamn driver en detektivbyrå, anar oråd. Hon är säker på att mannen skrek av sådan fasa som endast kunde ha orsakats av han hade knuffats. Kvinnorna får återigen ett fall att sätta tänderna i.

Nu tar inte mordutredningen speciellt stor plats i boken. Tyngdpunkten ligger på att beskriva denna tid och då utifrån ett kvinnligt perspektiv. Ibland kan det t o m bli lite för mycket tidsmarkörer. Intrigen får stiga åt sidan.

Men det förtar inte att Katarina Wennstam har hittat en nisch som passar henne perfekt. Visserligen har hon fått ganska många efterföljare bland kvinnliga författare, men hon var först och hon är stilbildande.

Betyg: 4 tomteluvor 

Foto: Kajsa Göransson