Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

tisdag 29 mars 2011

Ingrid Hedström: Blodröd måne över Villette - Bokomdöme


Blodröd måne över Villette

Av Ingrid Hedström

Alfabeta 2011

Den fjärde delen i Ingrid Hedströms serie om den belgiska undersökningsdomaren Martine Poirot börjar i riktig Agatha Christieklass. Martine åker med Orientexpressen där ett mord begås och omständigheterna visar att mördaren måste vara en person i just den vagnen. Känns det igen, jo - naturligtvis sneglar författarinnan, liksom i tidigare böcker, på flera av sina berömda föregångare. I förra boken fick vi ju t ex återse Maria Langs karaktärer Einar och Puck Bure.


Handlingen är även denna gång mestadels förlagd till den fiktiva belgiska staden Villette och tiden är 1995. Under denna tid bodde Ingrid Hedström i landet och det märks att hon kan sitt Belgien. Det är inte utan att det blir lite Nesserskt i ortsnamnen, men han har ju diktat upp hela sin geografi, här är det bara Villette som är påhittat. Även i språket finns det många likheter mellan Nesser och Hedström. Båda författarna har en mycket god känsla för detaljer, detaljer som ökar både läsvärde och trovärdighet.


Det kan emellanåt bli lite svårt att hålla reda på alla personer med belgiska namn som figurerar i boken. Därför finns där en lista på karaktärerna. Men varför är den placerad sist i boken? Läsaren som inte tjuvkikar i slutet av boken går därför miste om denna hjälp, och blir istället besviken när listan först dyker upp när boken är färdigläst.


En lärare i Villette får sin fru, dotter och barnbarn brutalt mördade. Martine Poirot leder utredningen och finner att spåren går många år bak i tiden. Vi får många intressanta historiska återblickar och sakta men säkert rullas den fantasifulla lösningen upp. Ibland använder sig kanske författaren av lite väl många tillfälligheter, men hon är förlåten efter som hon skriver så infernaliskt bra, målande och spännande. Det märks att hon läst både brittiska och svenska klassiska deckarförfattare, men själv är hon lite mer blodig och brutal i sin intrig.


Ingrid Hedström har onekligen blivit en av våra absolut skickligaste deckarförfattare och jag blir lika överraskad varje gång hur bra hennes böcker är och hur lite hon uppskattas. Det här borde redan nu vara en självskriven kandidat till årets deckare.


Betyg: 5 tomteluvor

Inga kommentarer: