Björn Hellberg: Sankte Per - Bokomdöme

Sankte Per
Av Björn Hellberg
Lind & Co 2011Nu har vi fått läsa om Björn Hellbergs hjälte, den sympatiske polisen Sten Wall i trettio år. Författaren har ibland svävat ut och skrivit om andra platser och personer, men alltid återkommit till sin käre Wall.

Kvalitén har varit blandad genom åren. Från TV och radio känner alla igen Björns speciella humor och hans minst sagt egna sätt uttrycka sig på. Ibland har detta präglat hans böcker alltför mycket. Alla karaktärer har pratat som Björn, och det blir lite väl mycket. Men i årets Hellberg, Sankte Per, har han tonat ner humorn och dialogen och istället satsat på fler parallellhistiorier och fler relationsbeskrivningar. Och vips, har han höjt kvalitén ett snäpp.

Sten Wall verkar i Staden, en fiktiv plats – men definitivt i södra Sverige. I Staden begås, som Hellberg påpekar, lika många mord som i Midsomer. Böckerna har många likheter med den TV-serien. Lite lagom kultur och andlig spis, lite lagom gemytlighet och en hiskelig mängd mord.

En begravingsentrepenör blir uppringd av Sankte Per?, och det blir starten för en serie mord, främst på äldre personer. Det tar tid innan Sten Wall kommer på rätt spår, men det gör han oftast – men inte alltid. Jag minns att han till och med har fått misslyckats i en tidigare bok. Sympatiskt.

Björn Hellberg är en god representant för ”Midsomergenren” i Sverige. Hans böcker är roande, lättlästa och skrivna i den traditionella deckarstil som aldrig tycks tappa i popularitet. Jag tror säkert att Björn kommer att skriva om en kanske pensionerad Sten Wall i många år till, och att läsarna kommer att fortsätta att vara honom trogen.

Betyg: 3 tomteluvor