Eriksson & Axlander Sundquist: Kråkflickan - Bokomdöme

Kråkflickan
Av Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist
Ordupplaget 2010Ännu ett författarpar. Hur många finns det i Sverige egentligen? Och varför är det så vanligt här? Av deckarutgivningen förra året var närmare 10 % skrivna av två personer tillsammans. Kråkflickan var en av dem, och en av de allra bästa.

Det märks inte att detta är en debutroman. Författarna skriver som om de alltid hade producerat spännande thrillers. Det är faktiskt ovanligt spännande och välskrivet. Boken är första delen i en trilogi med arbetsnamnet Viktoria Bergmans svaghet, och en trilogi i ordets rätta bemärkelse. Det känns som om nästa bok inte är helt fristående, utan tvärt tar vid när denna slutar. Jag rekommenderar starkt att läsa böckerna i rätt ordning.

Författarna använder sig av en deckaruppbyggnad lik Stieg Larsson och Jo Nesbö. En förhållandevis komplicerad intrig med många sido- och parallellhistorier. Dessutom finns här ett stort antal överraskningsmoment. Trots att jag kan kalla mig en extremt van deckarläsare, blir jag rejält tagen på sängen vid flera tillfällen.

Psykoterapeuten Sofia Zetterlund har ett par patienter med ungefär samma problematik, Viktoria Bergman och en barnsoldat från Sierra Leone. Samtidigt får polisen Jeanette Kihlberg flera fall med mördade unga pojkar att utreda. Frågeställningarna som Jeanette och Sofia har liknar varandra och deras fall vävs samman på ett infernaliskt skickligt sätt.

Så här spännande har jag inte funnit en thriller sedan Millenniumtrilogin. (Trilogi även där alltså!!!!) Spännande och mycket svår att lägga ifrån sig, men samtidigt hemsk och kanske lite för detaljerad i vålds- och obduktionsavsnitten. Boken berör också, men så blir det alltid när man skriver om hur barn far illa och om våld mot kvinnor. (Även där en parallell till Stieg Larsson)

Del två i serien, Hungerelden, kommer att recenseras här på bloggen inom kort.

Betyg: 4 tomteluvor