Av Assar Andersson
Rekoförlag 2011
ISBN 9789186999018, Häftad, 343 sidor
Här kommer den andra delen i Anderssons snabbtrilogi om Anders Hademark. De tre volymerna kommer i en rasande takt för att vara bokutgivning. Oktober, november och december i år. Om den första delen Flickan i fönstret skrev jag så här: http://nissescherman.blogspot.com/2011/10/assar-andersson-flickan-i-fonstret.html
Del två fortsätter i ungefär samma stil som föregångaren. Författaren använder sig av en teknik som kännetecknar TV-serier. Det är mycket snabba kast mellan olika scener. Samtidigt är det ett klassiskt medel att skapa cliffhangers, och det gör Andersson skickligt. Hans största förtjänst är annars det extremt stora ordförråd som han använder sig av. Hans sätt att skriva är också helt oantastligt, han behandlar det svenska språket med omsorg och omtanke.
Men samtidigt är det inte bara språket som är huvudsaken i en underhållningsroman. Det måste finnas en bra historia att berätta. Här finns det mer att önska. Till att börja med är boken mycket överbefolkad. Vi får följa många personers öden och äventyr. De flesta verkar ha en mörk hemlighet i bagaget och många har också extremt hög sexuell aktivitet, gärna i lätt avvikande form och ofta ur en manlig synvinkel Att låta så mycket folk figurera och berätta sina historier skapar ett lätt rörigt intryck med alla utvikningar och sidohistorier. Dessutom verkar det som om deras vägar korsas på det mest slumpmässiga sätt man kan tänka sig.
Att författaren låter många kändisar agera statister känns uppfriskande. Heder också åt att han undviker att förklara vilka de är. Känner man till dem så gör man. Andersson stoppar också in kända brottsfall i handlingen, vilket gör mig lite förvirrad. Men det får säkert sin förklaring i den tredje delen.
Många lösa ändar har fått sin förklaring. Många andra väntar på sin upplösning. Jag känner att Assar Andersson har en god potential att producera läsvärda böcker, men jag skulle önska mig en mer koncentrerad handling med färre fokuserade personer. Det känns som om han gapar över lite för mycket ibland.
Jag kunde inte undgå att le när jag läste inledningen på ett kapitel: Anders vaknade med ett ryck… Min skrivarkurslärare Magister Mord klassade den klyschan som nummer ett i sådant man borde undvika. Jag ska också påpeka att klassen inte höll med. Vaknar man med ett ryck så gör man. Eller?
Betyg: 2 tomteluvor
1 kommentar:
Hej Nils!
Har läst samtliga av Anderssons böcker och förstår faktiskt inte varför en hel del recensenter gnäller på hans story. Kanske är det för att denna Andersson är en stortrutad författare. Å andra sidan ska man ju inte låta det påverka (trots att jag förstår att det stör er). I ditt fall tänker jag på ditt gnäll över "vaknade med ett ryck". Hittade detta på ett enda ställe i "Återbetalningen". Och jag förstår att du inte hittar mycket mer att gnälla på. Frågan är om du har koll på att det väller av detta "vaknade med ett ryck" i Stieg Larssons böcker. Bara i "Luftslottet" hittade jag det på 6 ställen (sid 21, 26, 152, 164, 492 och på ett ställe till där jag inte minns sidan). Jag tycker att Andersson har fått oförtjänt mycket skit av många recensenter. Böckerna är grymma.
Tack annars för en bra blogg.
Skicka en kommentar