1988
Regi: Barry Levinson
Nu när Rain Man gått upp på teater i Stockholm kändes det aktuellt att se om denna klassiker. Filmen fick Oscar för bästa film, bästa regi, bästa manus (Barry Morrow) och bästa manliga huvudroll till Dustin Hoffman.
Det är solklart att det är Hoffman som är filmens absoluta behållning. Hans fantastiska gestaltning av den autistiske Raymond Babbit etsar sig in i mitt medvetande...och sitter kvar. Den andra huvudrollen spelas av Tom Cruise, men han når inte samma höjder. Därtill är han alldeles för pojkaktig, även om han skickligt får fram den förvandling som rollen kräver.
Charlie Babbit (Cruise) är en ganska misslyckad bilförsäljare. Hans far dör, men testamenterar sin förmögenhet till Charlies bror, den autistiske Raymond. En bror som Charlie inte vet att han har. Han kidnappar Raymond från det hem han bor på och beger sig iväg med en målsättning att åtminstone lägga beslag på halva arvet. Pengar som han är i största behov av.
Så småningom utvecklas deras förhållande till en kärleksfull relation. Pengarna blir mindre intressanta. Scenerna växlar mellan att vara skrattretande och gripande. När Raymond någon gång visar en känsla blir filmen extra laddad.
Filmen är en tvåmansföreställning. Birollerna är väldigt mycket biroller. Men det behövs inte mer när man får uppleva sådant stort skådespeleri.
Betyg: 5 tomteluvor
1 kommentar:
Såg den där filmen för många år sen och kände att det tilltalade mig på något sätt. Varför vet jag faktiskt inte. Det var nog Dustin Hoffman och hans skådespel som gjorde det. Gillar honom. Så gillar jag även musiken där, Iko Iko känns härligt skön. Tom Cruise har jag inte mycket att säga om, inget alls faktiskt.
Lennart, Göteborg
Skicka en kommentar