Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

onsdag 11 november 2015

Filip Alexanderson: Förstfödd - Bokomdöme

Förstfödd
Av Filip Alexanderson
Norstedts 2015
ISBN 9789113068107, Inbunden, 410 sidor
Filip Alexandersons första roman är en thrillerliknande högdramatisk bok med många övernaturliga inslag.

Jonas Hellemyr har hamnat snett. Livet ter sig ganska miserabelt. Han tar svartjobb på byggen för att få in lite pengar och kunna hjälpa sin mamma. När han mirakulöst överlever en arbetsplatsolycka tvingas han ner i mörka världar som han inte visste fanns. Allt för att överleva och för att söka efter sitt ursprung.

Samtidigt utreder den polisliknande personen Viveca Eldh en serie mord mot uteliggare som bränts ihjäl. Det sker också ett brutalt ritualmord och Eldh tvingas till extraordinära åtgärder för att hindra brottslingarna. Så småningom korsas hennes och Jonas vägar.

De är lustigt att de två personerna genom hela boken benämns olika. Hon kallas Eldh och han får heta Jonas. Efternamn respektive förnamn. Finns det kanske någon tanke bakom det?

Boken har gott om personer och organisationer som innehar övernaturliga krafter. De kan lösa problem på de mest spektakulära sätt, vilket gör att handlingen kan ta vägen lite vart som helst. Det oväntade och framförallt högst osannolika kan inträffa när som helst. En ganska bekväm väg att föra storyn vidare kan man tycka.

Elallergiker har man ju hört talas om. Men här lanserar författaren elmissbrukare, människor som skaffar sig energi genom en överdos av elektricitet. T ex genom att bita rakt över en glödlampa. Andra karaktärer får sin kraft genom att äta betong eller dricka bensin. Det blir emellanåt så absurt att man häpnar men så småningom accepterar man att absolut inga gränser finns.

Jag kan inte säga att jag är överförtjust i den här typen av ramlösa böcker. De två huvudkaraktärerna är intressanta och väl gestaltade men deras då och då övernaturliga beteende blir till sist lite tröttande.

Miljön är Stockholm, men det skulle kunna vara någon annanstans. Staden har ingen större relevans för handlingen. Det är snarare rummets och platsens funktion som är viktig, snarare än dess geografiska placering.


Bokens slut avslöjar att en fortsättning är på gång. Det är förmodligen en nåd att stilla bedja om att få lite mer mänskliga drag hos centralgestalterna.

Betyg: 3 tomteluvor 


Foto: Viktor Fremling

Inga kommentarer: