måndag 2 november 2015

Michael Mortimer: Blodssystrarna - Bokomdöme

Blodssystrarna
Av Michael Mortimer
Norstedts 2015
ISBN 9789113066837, Inbunden, 552 sidor
Detta är den tredje delen om Ida Nordlund och hennes jakt på att finna sin mamma och om stenen Fossildrottningen.

Bokserien hänger tätt ihop och att då som jag börja med den tredje är inte helt optimalt även om det finns en resumé i början av boken. En alltför kort sådan. Dessutom har boken inget rejält slut, den känns mer som ett mycket långt kapitel i en ännu längre historia.

En mycket yrkesskicklig urmakare i Stockholm får ett fint gammalt fickur att reparera. Uret har också en kopia, de kallas för Blodssystrarna. Ett par oförklarliga katastrofer inträffar i staden under samma tid. När urmakaren börjar forska finner han att flera olyckor har följt uren genom åren, bl a Andrea Dorias förlisning efter en kollision med det svenska fartyget Stockholm.

Ida, hennes mor Alma och kamraten Lasse håller sig gömda i Spanien där de forskar på den märkliga stenen Fossildrottningen. De tvingas fly, många är på jakt efter dem, och de söker sig tillbaka till Sverige. De fortsätter att leta efter Idas mamma och får då höra om de två uren. Kanske har klockorna svaren på de gåtor som de försöker lösa. Jakten på svaren och jakten på dem själva för dem runt till många platser i världen.

Man skulle kunna säga att denna bok är till bredden full av allt som kan finnas i en thriller, utom detaljerat beskrivna actionscener. När det hettar till är berättarstilen mer dämpad och återhållen. Annars slår Michael Mortimer (pseudonym för Daniel Sjölin och Jerker Virdborg) på stora trumman. Det är en klassisk äventyrshistoria med snabba vändningar och skurkar som hela tiden dyker upp och nästan kommer ikapp. Lite grand som i ett seriemagasin med Blixt Gordon eller någon annan hjälte.

Boken är full av vetenskapliga beskrivningar och historiska återblickar. Det kan bli lite väl mycket av det eftersom det också dämpar berättartempot. Flera verkliga personer är intressant inskrivna i intrigen med förhållandevis stora roller som t ex Carl von Linné och Charles Bronson.

Det är språkligt elegant och välskrivet. Men jag saknar den där känslan som gör att man skyndar på sin läsning, själva berättarmärgen. Handlingen drivs framåt lite mekaniskt och jag blir inte fångad, trots alla scenförändringar och intelligenta intrigkonstruktioner. Boken skulle förmodligen må bra av lite humoristisk självdistans. Allvaret vilar tungt över den redan osannolika historien.

Jag vet inte hur många delar den här serien har tänkt få, men det får inte bli så många fler. Läsarnas intresse kommer att svalna över tid. Men åtminstone en till blir det nog, eftersom i princip alla trådar ännu synes ändlösa.

Betyg: 3 tomteluvor 


Foto: Magnus Liam Karlsson

Inga kommentarer:

Veckans Tio i Topplåt 1124

The Music Explosion: Little Bit O'Soul In på listan 15 juli 1967 Låg kvar i 7 veckor, Högsta placering: 2