Marvatten
Av Ann Rosman
Albert Bonniers Förlag 2020
ISBN 9789100145118, Inbunden, 431 sidor
Det var fyra år sedan Ann Rosman, en av mina
favoritförfattare, kom ut med någon bok. Därför är denna efterfrågad. Av många
tror jag. Författaren har oftast maritima teman i sina kriminalromaner. Så
också denna gång.
Boken är till hälften historisk true crime och till
hälften en mer traditionell nutida deckarhistoria. Det mest annorlunda är att de
två historierna knappast kan kallas parallella. Normalt i sådana här böcker
brukar den historiska delen ha någon slags bärighet in i den moderna. Här är
det egentligen bara ett hus som är gemensamt.
Jag uppskattar allra mest den gamla sanna
historien. Den tilldrar sig i Marstrand naturligtvis. Ann Rosmans böcker har ju
den idyllen som bas. I mitten av 1800-talet. Pigan Johanna börjar arbeta hos
den ogifte guldsmeden. Så småningom blir hon fru i huset och föder fem barn. Familjen
drabbas av en eldsvåda som ödelägger en stor del av staden. Olyckshändelse
eller mordbrand?
Författaren berättar gripande och inkännande om
Johannas öden. Researchen och forskningen bakom vad som har hänt är så grundlig
att läsaren känner med henne och hennes barn. Det känns på riktigt att det här
har hänt.
Annars är kriminalinspektören Karin Adler
författarens huvudperson. Så även här. Karin har blivit mamma och är hemma med barnet.
När en gammal arbetskamrat avlider i vad som först ser ut som en arbetsplatsolycka
på ett skepp börjar hon ändå jobba så smått. Var det verkligen en olycka? Den
här berättelsen är inte lika stark som den äldre. Eftersom kapitlen varvas
längtar man tillbaka till Johanna i vartannat kapitel.
Det är för många sidor, men eftersom det är så välskrivet,
som vanligt från Ann Rosmans penna, blir det ändå inte så segdraget.
Betyg: 4 tomteluvor
Foto: Emelie Asplund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar