Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

torsdag 17 september 2020

Kerstin Bergman: Oskuld och oleander - Bokomdöme

 

Oskuld och oleander

Av Kerstin Bergman

Southside Stories 2020

ISBN 9789188725691, Inbunden, 365 sidor

 

Kerstin Bergman är en av Sveriges mest sakkunniga när det gäller kriminalromaner. Naturligtvis blir man då extra nyfiken när hon ganska otippat debuterar med en egen deckare. Redan titeln får mina tankar att fara iväg till Dorothy Sayers, HK Rönblom och Maria Lang. När sedan huvudpersonen har fått namnet Iris Bure öppnas alla nostalgiska vibbar. Einar och Puck Bure var några av Maria Langs återkommande karaktärer, och de återfinns båda i alla de nya filmatiseringarna.

Det är verkligen en lite gammeldags deckare. Våldet är minimerat, karaktärer och miljö har fått ta stor plats. Det känns verkligen som om författaren bidrar med mycket från sin egen uppväxt. Handlingen är förlagd till Ekerö där också Kerstin Bergman växte upp. Skriv där du står är ett begrepp som man ofta hör, när rådet är att skriva om sådant man kan och känner igen. Just Ekerö har fått ta mycket plats. Det är nästan så att kommunen kan använda boken som turistreklam. Sevärdheter, restauranger, fik och badplatser beskrivs detaljerat.

Det är också en återvändardeckare, som är så vanligt för närvarande. Här är det Iris Bure som återvänder till sitt föräldrahem efter många år. Hennes faster Irma har bott där utan att hon har haft någon större kontakt med Iris. Men Irma har gått bort och huset ska städas och säljas.

Vi får följa röjningen av både hus och trädgård. Detaljerat får läsaren ta del av varje pryl som finns där. Likaså beskrivs trädgården in i minsta detalj. Det märks att författaren är intresserad av just trädgård. Det är beskrivet så att man ser allt framför sig, men blir också lite tjatigt. Att dessutom få reda på vad som finns i varje kartong i huset hejdar läsupplevelsen en smula.

Naturligtvis finner Iris underligheter. När hon själv bodde där försvann ett grannbarn och även en hund. Kan hennes fasters efterlämnade saker ge några svar på detta? Vem gräver i trädgården på nätterna, och är den gamla barndomskamraten och charmören Jonas verkligen att lita på? Frågetecknen är många.

Kerstin Bergman beskriver allt detta mycket ingående och med en stilla engelsk humor. Det är behagligt att läsa, men kunde som sagt ha koncentrerats något. Hennes språk är utan anmärkning och det känns på något sätt som om Iris berättar och beskriver sig själv från ett utanförperspektiv. Det är skrivet i jagform, men Iris är ändå en iakttagare av sig själv.

Författaren har definitivt en helt egen stil som inte behöver slipas alltför mycket inför kommande böcker. Om det blir några? Om Iris har mer att berätta?

Betyg: 4 tomteluvor 


Foto: Andreas Gruvhammar


Inga kommentarer: