Dockorna
Av Katarina Wennstam
Albert Bonniers Förlag 2020
ISBN 9789100184452, Inbunden, 410 sidor
Med tanke på att så många kriminalromaner de
senaste åren har haft ordet docka i titeln får man betrakta det som en trend.
Och ja, det kan finnas något läskigt med dockor.
När man läser Katarina Wennstam vet man vad man
får. Hon kan som få beskriva hur samhället hanterar övergrepp mot kvinnor. Hur förhållandevis
få män kan ställa till så mycket skada. Hur attityderna mot sådana brott har
varit skrämmande. Hur kvinnorna har behandlats och inte blivit lyssnade på.
Så också i denna bok. Det som är nytt är att
DNA-tekniken har möjliggjort att döma brottslingar (läs våldtäktsmän här) i
efterhand. Kalla fall. Men också problemet med att så prov togs på våldtagna
kvinnor förr, fallen avskrevs snabbt utan spaningsuppslag.
Det är bra och aktuellt av författaren att använda
sig av den aktuella spaningsmetoden. Annars hade den här romanen bara blivit
ytterligare än i raden i ämnet. Även om det verkligen tål att upprepas.
Den kände manusförfattaren Julian Gross fyller 50 och
har ett jätteparty i sin lägenhet på Söder Mälarstrand. På morgonen hittas han
död långt nedanför på gatan. Olycka, mord eller självmord?
Charlotta Lugn, som läsarna mött tidigare, får
fallet på sitt bord. Det visar sig att andra äldre fall kan ha kopplingar till
Gross död. Men det är först när man kan matcha DNA som lösningen närmar sig.
Naturligtvis återkommer här också målsägarbiträdet Shirin
Nouri. Den är den karaktär jag är mest nyfiken på i Katarina Wennstams böcker.
Nu försöker hon bli ännu mer svensk genom att köpa ett litet sommarställe, som
hon inte riktigt vet vad hon ska ha till. Med sina persiska rötter är det
mycket där som är främmande för henne. Dessutom brottas hon med personliga
problem, vilket hon för övrigt alltid verkar göra.
Även om mycket är sig likt hos författaren kan man
aldrig smita undan. Det är viktigt att ta till sig hennes information, hennes
budskap och hennes ilska. Sakernas tillstånd har blivit bättre, utan att vara ens
nära riktigt bra.
Betyg: 4 tomteluvor
Foto: Elisabeth Ohlson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar