Ramona Fransson: Lyckohjulet - Bokomdöme

Lyckohjulet
Av Ramona Fransson
anomaR förlag
Deckarbokklubben Cosy Crime hade nyligen en omröstning om vem som är Sveriges bästa deckarförfattare genom tiderna. Omröstningen skedde i två steg. Till att börja med röstades tio finalister fram, och bland dem en segrare i en förnyad omröstning. Vann gjorde Maj Sjöwall/Per Wahlöö knappt före ett annat författarpar Börge Hellström/Anders Roslund. Ramona Fransson blev dock en av de tio finalisterna.

Hon måste ha många vänner som röstar alternativt många datorer att rösta på. Det är annars en absolut omöjlighet att hon ens skulle platsa bland de hundra bästa.

Hon ger ut sina böcker på ett litet förlag som heter anomaR. Läs namnet baklänges får ni se. Detta är hennes fjärde kriminalroman. Huvudpersonerna är ett poliskollektiv i Göteborg med Greger Thulin i spetsen.

Hon tar kål på åtskilliga personer i boken och intrigen är ganska rörig och mycket osannolik. Personbeskrivningarna är torftiga och det är svårt att få något engagemang för handling eller karaktärer. Likaså är språket torftigt, nästan naivt. Vissa spänningsmoment förekommer, men det blir aldrig bättre av att man försöker trycka in allt för mycket i en samma bok. Spänningen blir lidande, liksom jag.

BETYG: 1 tomteluva