Av Ingrid Elfberg
Kabusa Böcker 2013
ISBN 9789173553070, Inbunden, 346 sidor
Det är fyra år sedan Ingrid Elfberg gav ut sin debutdeckare Gud som haver. Men talesättet lyder ju – den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Författaren har konstruerat två parallella huvudhandlingar som inte har så mycket gemensamt med varandra. En kvinna på stadsbyggnadskontoret försvinner. Hon visar sig ha ganska mycket gammalt fiffel och båg i garderoben. Många har ett horn i sidan till henne men spåren efter är få och polisen står frågande. Utredningen är på väg att läggas ned. Men polisen Erika som har hand om fallet ger sig inte.
Erika själv är huvudperson i den andra huvudintrigen. Hon har flyttat till Göteborg för att komma ifrån sin man som misshandlar henne både fysiskt och psykiskt. Mannen är också polis! Han har inte gett upp, och en dag dyker han upp på hennes arbetsplats.
Det är bra att Ingrid Elfberg tar upp det ämnet. Det är ju så att just poliser är överrepresenterade bland hustrumisshandlare. Och det är också den historien som griper tag i läsaren mest. Författaren visar där på en bra förmåga att skapa spänning och fånga läsaren. Det är lätt att engagera sig i Erikas sak.
Boken har ett bra flyt som jag har lätt att ta till mig. Misshandelshistorien är så pass stark att man vill tillbaks till den när författaren växlar över till parallellintrigen. Här finns ett eget anslag som avviker på ett angenämt sätt mot den snart lite tråkiga produktionen av svenska deckardamer. Ingrid Elfberg behöver definitivt inte vänta i fyra år på att ge ut sin nästa bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar