Av Kristina Ohlsson
Piratförlaget, 2013
ISBN 9789164204080, Inbunden, 491 sidor
Kristina Ohlssons femte bok om Fredrika Bergman och Alex Recht är i mitt tycke den bästa. Hon har hela tiden hållit en hög nivå även om jag tyckte ämnet flygplanskapning i den förra romanen kändes lite dammigt. Hon har flera gånger blivit nominerad till utmärkelsen för Årets Bästa Svenska Kriminalroman och Davidsstjärnor har stora chanser att ta hem det priset.
Centralt i boken är en gammal israelisk legend om Papperspojken som rövar bort och dödar små barn. Två små barn försvinner spårlöst från en judisk församling i Stockholm samtidigt som en lärare blir skjuten. Fredrika och Alex följer spåren som leder till Israel.
I Kristina Ohlssons förra bok fick vi lära känna superkvinnan och Säpochefen Eden Lundell. Hon återkommer nu och blir vare sig hon vill det eller inte inblandad i utredningen. Men eftersom hon arbetar på SÄPO kan hon inte avslöja allt hon vet.
Författaren använder denna gång en teknik som gör att man vet att det kommer att sluta illa. Som läsare drivs man mot det oundvikliga slutet och man vill göra allt för att stoppa händelseförloppet. Det blir inte mindre nervkittlande för att man har en del av svaren, tvärtom. Skickligt ökar Kristina Ohlsson spänningen och lyckas också med att infoga några överraskande slutvändningar. Det är ofta svårt att åstadkomma dramatiska slut, men här har hon lyckats.
Jag brukar ofta klaga på att kriminalromaner är för långa. Det krävs en bok av den här kvaliteten för att man inte ska tänka på att den är nästan 500 sidor.
Kristina Ohlsson är numera författare på heltid efter att tidigare ha arbetat med säkerhets- och terrorfrågor. Det borgar för att vi fortsättningsvis kommer att få läsa fler böcker av den här kalibern. Bra!
Men varför heter inte boken Papperspojken?
Betyg: 5 tomteluvor Foto: Peter Knutsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar