fredag 27 oktober 2017

Mons Kallentoft: Bödelskyssen - Bokomdöme



Bödelskyssen

Av Mons Kallentoft

Forum, 2017
ISBN 9789137146171, Inbunden, 342 sidor

Författaren kommer nu ut med sin tjugonde bok. De flesta har varit kriminalromaner, och de flesta har också haft kriminalinspektör Malin Fors i huvudrollen. Mons Kallentoft har använt sig av flera temaserier. Elementen och årstiderna har han klarat av, och nu är det sinnena som behandlas. Det började förra året med Djävulsdoften.

Kallentofts huvudperson, Malin Fors, är en komplex människa. Om hon hade varit man hade hon passat in i den schablonbild som många har av en enstörig alkoholiserad polis. Som kvinna blir hon mer ovanlig och dessutom är hon intressant. Jag har i alla händelser inte tröttnat på henne, det är lätt gjort annars i deckarserier. Linköping är naturligtvis den återkommande brotts- och skådeplatsen. Med endast lite kännedom om staden blir jag upplyst ibland och igenkännande ibland.

Malin kommer hem efter en tjänstgöring i Thailand och får genast händerna fulla, samtidigt som hon brottas med sina egna problem. Trakasserier av en flicka på sociala medier, en flygplanskapning och ett ungt lik i en bilkross. Polisen misstänker att flera ungdomar är hotade. Det blir en kamp mot klockan och det är emellanåt våldsamt. Misstankarna riktas åt flera håll.

Författaren har som vanligt ett språk som skapar spänning och närvaro. Intrigen är väl uppbyggd och det skapar nervkittling av bästa märke. Ibland smyger sig en del schabloner in i bilden, som t ex att man tror att mördaren talar till polisen genom sitt modus operandi.

Mons Kallentoft är en av våra flitigaste och samtidigt en av våra bästa och stabila polisthrillerförfattare. Kanske är han också lite bättre än vanligt i just denna bok.

Betyg: 4 tomteluvor 

Foto: Thron Ullberg
 

2 kommentarer:

John-Henri Holmberg sa...

Pratar offren i kursiv mellan kapitlen i den här också? För mig skulle det i så fall sänka betyget rätt drastiskt. Sekundärt undrar jag varför kvinnlig enstörig och alkoholiserad polis behöver vara mer intressant än manlig enstörig och alkoholiserad polis? Vi talar ju ändå om skönlitteratur, som definitionsmässigt är fiktion: både den kvinnliga och den manliga enstöriga och supande polisen är påhittade av författaren, existerar med andra ord inte annat än som ord på papper. I den mån den ena skiljer sig från den andra måste den skillnaden rimligtvis utgöras av författarens gestaltningsförmåga, inte av de egenskaper hen tillskriver sin fantasigestalt. Ursäkta om jag låter gnällig, men för mig känns det som om vi som gillar deckare (eller, för att ta ett annat för mig men såvitt jag vet inte för dig relevant exempel, science fiction) alldeles för ofta är beredda att i verk som tillhör "våra" kategorier förbise med svagheter vi förmodligen inte skulle godta i allmänlitterära verk.

Nisse Scherman sa...

Nej. Inga kursiva stycken från offer, döda eller för all del gärningsmän. Det är jag allergisk emot och hade då tagit emot boken mer negativt. Beträffande alkoholiserade poliser håller jag med dig, även om en kvinnlig sådan är mer ovanlig.

Veckans Tio i Topplåt 1126

The Spotnicks: Papa Oom Mow Mow In på listan 25 juli 1964 Låg kvar i 6 veckor, Högsta placering: 3