Annette Haaland: Pastor Viveka och glada änkan - Bokomdöme

Pastor Viveka och glada änkan

Av Annette Haaland

Albert Bonniers Förlag 2018

ISBN 9789100169978, Inbunden, 288 sidor

Annette Haalands tredje bok om Pastor Viveka är föredömligt kort. I den genre hon skriver, trivseldeckare, får inte böckerna ränna iväg med alltför många sidor. Författaren fortsätter att blanda religiösa diskussioner med mysiga brott. Om nu brott kan vara det.

Viveka och hennes vänner i Stockholmska Enskede har dammat av en gammal biograf för att visa film. De har hittat ett gammalt piano som användes på stumfilmens tid av en pianist som kallades Glada Änkan.

Hennes öden spelar en viss del i intrigen där även andra mystiska händelser förbryllar den nyfikna Viveka.
Hon kan som vanligt inte låta bli att lägga näsan i blöt. Med humor fortskrider historien mot upplösningen, även om jag tycker att just det komiska får för liten plats. Själva kriminalhistorien är ganska tunn, tonvikten ligger på det familjära och hemtrevliga.

Karaktärerna har alla hemligheter naturligtvis. Vissa avslöjas, andra inte. Men det är ändå dessa som driver boken framåt. Gemytet breder ut sig även när det stundom hettar till lite. Men det är persongalleriet som lockar till vidare läsning. De vardagliga bekymren hos dessa blir mer intressanta än de kriminella.

Det här är egentligen inte min kopp te, men jag tycker att det finns en plats för boken. Många läsare efterfrågar oblodiga och ”mysiga” deckare. Då kan de finna njutning hos Annette Haaland.

Betyg: 3 tomteluvor

Foto: Caroline Waidelich