Snöboll

Var på fotbollsmatchen i Gävle mellan Gefle IF och Djurgården. Det är första gången jag sett att man plogar planen i halvtid. Det blåste snålt, var kallt och framför allt, det snöade ymnigt, mer och mer under matchen.

Den stackars traktorföraren som plogade planen blev bombarderad med snöbollar från Djurgårdsklacken, som också sjöng: "Vad ska traktorn göra nu, vad ska traktorn, vad ska traktorn, vad ska traktorn göra nu?" Det var tur att traktorn hade hytt med glas så att han klarade sig från bomberna. I andra halvlek blev funktionärerna tvungna att skotta linjerna fria från snö, för att spelare och domare skulle veta var planen befann sig under deras fötter. Dessutom - vit boll på snö - hur smart är det?

Jag var där med en av mina döttrar, Terese och två Gävlebor, min frus svåger Hannu och hans son Isak, som jag alltså är morbror till. Som sagt, alla med självaktning borde ha en morbror Nisse.Efter matchen bjöd Hannu på Irish Coffee - perfekt efter en vindpinad, köldskadad match. De goda vann med 2-1.

13 tröjor

Igår spelade vår dartklubb SSDC sista seriematchen i Stockholmsserien. Seriesegern var redan klar så vi kunde kosta på oss att spela med maximala 12 spelare. Normalt spelar man med 6 st, som spelar varsin singel och dubbel. Nu spelade vi med 6 singelspelare, och 6 andra spelade i de 3 dubblarna.

Dessutom var vi iklädda 13 olika SSDC-tröjor, gamla som nya. Vi har väl samlat på oss ett 40-tal genom åren. Lite fest, lite skumpa, lite fira, lite skoj. Matchen!! - den vann vi med 6-4. Speciellt imponerade farbror Christer Pilblad, som hade dammat av sina pilar, och spelade som i fornstora dagar. Trippel efter trippel. Själv "slapp" jag vara med - 13:e man. Så dammet ligger kvar på mina verktyg.

Stående från vänster: Markus Korhonen, Seved Rosén, Anders Juselius, Kenneth Högwall, Peter Wahlsten, Richard Hagel, Joakim Öberg, Nisse Scherman, Torbjörn Dahlgren, Christer Pilblad. På knä: Tommy Pilblad, Andrée Bomander, Daniel von Essen.

Stockholms Stadion

Stockholms Olympiastadion är en världens vackraste platser, speciellt när Djurgården spelar fotboll. Och nu har det börjat.....och kommer att hålla på till en bit in i november. Långsam njutning!!

Leah hälsar

Jag har fått post. Från lilla Leah. När hon föddes kunde jag inte motstå en liten rosa DIFbody som jag skickade till henne i Norge. Mamma är djurgårdare och Leah är fortfarande lika söt.

En kalashelg till

Kalasen efterträder varandra nu i helg efter helg. Denna helg har också innehålit en massa firande, ätande och drickande. Vilohemmet nästa kanske.


Aina 76 år.

I fredags fyllde min fina svärmor 76 år med massor av gratulanter. Min fru med svägerskor hade svängt ihop några laxpuddingar som lätt slank ner, åtföljda av ett gott vitt vin.

Och i lördags efter den allsvenska fotbollspremiären blev det ett minikalas hos en av våra grannar, Säde. Mer smarrigt vitt vin till en fantastisk musselsoppa. Och så lite ost naturligtvis.

På söndagen blev det dags att dela ut några födelsedagspresenter i efterskott. Vi brukar rätt ofta ge bort teaterbiljetter i present. Hustruns morbror Nisse och moster Anne-Marie med respektive var bjudna på Stadsteatern och det fantastiska stycket Arsenik och gamla spetsar. Huvudrollerna spelas av Meta Velander (drygt 80 år) och Yvonne Lombard (knappt 80 år), de är verkligen sevärda. Lägg därtill Kjell, Bergqvist, Sven Wollter och Vanna Rosenborg i högform så förstår ni att vi hade trevligt till denna roande bagatell.

Nu blir man ju hungrig av teater. Därför hade Lenas syster under tiden lagat Paella, efter Lenas recept och min idé. Perfekt arbetsfördelning. Därtill ännu mer av det goda vita vinet.

Som sagt, vilohemmet nästa!!

Seriesegrare

Igår vann vi Stockholmsserien i dart. Vi låg 1 poäng före tvåan, Steel Tons, och besegrade dem med 6-3. I Steel Tons spelar bl a bröderna Caris, Tomas & Magnus. Jag har varit barnvakt åt dem. Och Tomas har varit barnvakt åt mina barn. Hur stor är världen egentligen?

Stockholmsserien är minst lika svår att vinna som Riksserien, vilken vi vann för ett tag sedan. Tyvärr innebär inte serieseger att man är mästare. Det blir ett slutspel också. Vi har tagit för vana de senaste åren att förlora i finalen. Det ska bli ändring på det nu!!

Deckarvännerna & Ritta Jacobsson

I går afton var det författarträff med Deckarvännerna igen. På besök hade vi den trevliga Ritta Jacobsson. Tyvärr satte vi rekord i få deltagare. Det konstiga är att jag sitter där och skäms för att vi inte är fler. Det är ju inte dom som är där som ska skämmas, det är ju soffliggarna. Vi hade trevligt i alla fall, och våran Bengt passade på att fylla 75 år. Han är en fin människa.

Bengt, en pigg 75:a.

En fin fyrklöver, Ritta, Jag, Silvia & Carl-Gustaf