Veckans låt 43

Nu är vi framme i september 1963 i redovisningen av Tio i Topp-ettor. Den 21:a var det dags för Ace Cannon att toppa med Cottonfields. Den placeringen lyckades han bara hålla i en vecka.

Han är en amerikansk saxofonist född 1934. Hans största hit i hemlandet heter Tuff från 1961. http://www.acecannon.com/bio.html

Efter några dagar på landet...

...blev det dags att stoppa in ny musik i MP3'n. Tjugo plattor från förr, allt ifrån Horace Silver Quintet och Jefferson Airplane till DJ Shadow och Metallica. Lista finns längre ner i vänsterkolumnen.

Gudrun Winfridsson: Döden på verket - Bokomdöme

Döden på verket

av Gudrun Winfridsson

Recito 2009

Satiriska och humoristiska deckare är en bristvara i Sverige. Därför är Gudrun Winfridssons bok mycket välkommen.

Den handlar om den statliga myndigheten Vardagsverket som ska värna om medborgarnas välfärd. Många och underliga är de utredningar som görs på denna myndighet. Framförallt ägnar man sig åt Vardagslivsrapporten, som fyndigt döpts till Sisyfos internt. När den avskydde generaldirektören Stig Svensson mördas blir medarbetarna misstänkta och ordentligt synade.

Man kunde önska sig att författaren hade tagit ut de humoristiska svängarna ännu mer. Hon anstränger sig istället för att se till att alla blir misstänkta. Det verkar som om samtliga aktörer har något gömt i garderoben. Så många trådar och villospår läggs ut att det är omöjligt att gissa vem gärningsmannen är.

Jag hade gärna läst lite mer om det påhittade TV4-programmet Politiker Söker Partner. En programidé som man inte ska vara säker på att den inte blir realiserad.

Betyg: 2 tomteluvor

Jesper Ersgård: Ut kom vargarna - Bokomdöme

Ut kom vargarna

av Jesper Ersgård

Cosy Crime 2009

Jag har svårt att hitta något positivt att säga om denna bok. Den är mycket frustruerande. Att skriva en s k hårdkokt deckare, som denna försöker vara, kräver en hel del av författaren. Det räcker inte med att alla personer i boken är känslokalla och att varje våldshandling är råare och brutalare än den föregående. Det krävs lite mer distans till våldet och gärna också en nypa humor.

Och återigen finns här kursiva delar mellan kapitlen där en av de otaliga brottslingarna gör sina återblickar. Suck - när ska den kursiva trenden sluta?

Två mycket udda svenska poliser får ett osannolikt uppdrag att hämta hem en bankrånare från St. Petersburg. Boken är fylld av omotiverat våld från svenska och ryska poliser, maffia och andra brottslingar. För den som likt en vampyr söker mycket blod är detta mitt i prick.

Betyg: 1 tomteluva

Annika Alm: Ohyra -Bokomdöme

Ohyra

Av Annika Alm

Bokförlaget Mormor 2009

Författarens första bok Vingklippt tyckte jag mycket om. Den lovade mer. Därför läste jag denna uppföljare med samma polis i huvudrollen med stora förväntningar.

Tyvärr lyckas inte Annika Alm infria dessa. Boken verkar, till skillnad från den förra, ha tillkommit i stor hast. Det är inget fel på själva grundidén, men här hade det behövts flera bearbetningar innan slutprodukten blivit klar.

Språket är styltigare än tidigare och handlingen är uppbyggd kring en allt för stort antal tillfälligheter. Och återigen har en författare lockats att låta mördaren komma till tals i kursiv stil lite här och där.

Inledningsvis blir en pensionär brutalt och oförklarligt mördad på en gata i Stockholm. Spåren leder tillbaka till 60-talets problematik med behandlingen av det s k resandefolket. Detta hade kunnat bli en intressant bok som behandlat sådana känsliga ämnen som tvångssterilisering och osunda fosterhemsplaceringar. Men dessvärre blir det aldrig riktigt trovärdigt beskrivet.

Intentionen är mycket god och jag hoppas att Annika Alm kommer åter med en mer genomarbetad bok. Hon har ju visat vad hon kan.

Betyg: 2 tomteluvor

På spåret

Numer får jag ju inte åka på inspelningen av TV programmet På Spåret eftersom Björn Hellberg, som bjöd in mig och min kamrat Sven-Åke, har slutat. Björn tillsammans med Ingvar Oldsberg har ju verkligen lyckats skapa Sveriges mest populära TV-program.

Nu har Kristian Luuk och Fredrik Lindström tagit över. Och jag tycker att de gör det bra. De har bevarat den lysande programidén, men ändå lyckats sätta personlig prägel på innehållet. Vi får se många nya tävlande, alla är kanske inte lika duktiga. Det är lätt att få egna favoriter.

Men frågorna har blivit lite svårare, tycker jag. Inte mig emot. Triple & Touch som var husband förut var duktiga, men Augustibandet som är där nu är helt lysande. Dessutom har gästartisterna varit många av mina favoriter.

Veckans låt 42

Eller i själva verket..nästa veckas låt, som jag skrev tidigare.

Efter Elvis långa dominans som Tio i Toppetta blev det dags för en riktig One Hit Wonder. 7 september 1963, och i två veckor fick artisten Heinz trona där med Just Like Eddie. Låten var en hyllning till rocksångaren Eddie Cochran.

Heinz föddes i Tyskland 1942, men blev brittsik medborgare. Han var basist i gruppen Tornados som 1962 fick en världshit med låten Telstar. Hans karriär tog ett abrupt slut 1967 när hans producent stal hans gevär och sköt sig själv efter att först ha tagit livet av sin hyresvärdinna. Han ägnade sig därefter mest åt pantomimteater och dog år 2000. Han gjorde sporadiska framträdanden under sina sista år, det sista framträdandet i rullstol bara två veckor innan sin död. http://www.billyfury.com/heinzlastset.htm Här ett senare revivalframträdande av Heinz: