Årets bästa deckare

Nu har Svenska Deckarakademin nominerat böckerna bland vilka så småningom årets bästa deckare ska utses.

De fem svenska nominerade är:

Camilla Grebe & Åsa Träff: Bittrare än döden (W&W)
Lars Kepler: Paganinikontraktet (Albert Bonniers förlag)
Olle Lönnaeus: Mike Larssons rymliga hjärta (Damm)
Kristina Ohlsson: Tusenskönor (Piratförlaget)
Leif G W Persson: Den döende detektiven (Albert Bonniers förlag)

Inte mindre än fyra av de nominerade författarna debuterade så sent som förra året. Systrarna Camilla Grebe och Åsa Träff med Någon sorts frid, Lars Kepler - dvs. makarna Alexander och Alexandra Andhoril - med Hypnotisören, Olle Lönneaus med Det som ska sonas och Kristina Ohlsson med Askungar. Lönneaus kammade till och med hem Svenska Deckarakademins debutpris med sin roman.
I sammanhanget är Leif GW Persson veteran med sin nionde kriminalroman. Han vann priset redan 2003 för En annan tid, ett annat liv.

Jag har ännu inte läst Grebe/Träff och Ohlsson, men bland de andra tre är min favorit Olle Lönnaeus.

De fem utländska nominerade är:

Faïsa Guène: Sista Beställningen på Balto (”Les gens du Balto”, övers: Lotta Riad, Norstedts)
Reginald Hill: Dödsmässa (”Midnight Fugue”, övers: Ulf Gyllenhak, Minotaur)
Arnaldur Indridason: Mörka strömmar (”Myrká”, övers: Ylva Hellerud, Norstedts)
Deon Meyer: Devils Peak (”Devil's Peak”, övers: Mia Gahne, Weyler)
Iain Pears: John Stones fall (”Stone's Fall”, övers: Nils Larsson, Brombergs)

Två nykomlingar finns på den utländska listan: Faïsa Guène, som är född 1985 och debuterade som nittonåring med Kiffe kiffe imorgon, och Reginald Hill, som trots sina många böcker faktiskt aldrig varit nominerad till eller vunnit Deckarakademins pris. Indridason vann priset 2005 för Änglarösten och Pears 1999 för Den fjärde sanningen. Deon Meyer nomineras tredje året i rad.

Årets bästa svenska kriminalromaner utses vid Svenska Deckarakademins höstmöte i Eskilstuna lördagen den 20 november. Då utses även eventuell (svensk) debutpristagare.