Michael Alonzo: Spindelmannen - Bokomdöme

Spindelmannen
Av Michael Alonzo
Frank 2010
På baksidan av boken kan man läsa att ”en advokat hittas till synes oförklarligt brutalt misshandlad i sin lägenhet. Men vad har egentligen hänt och varför misshandlades han så svårt.” Det märkliga är att detta är boken avslutning. Man vet alltså hela tiden hur boken ska avslutas.

Men det är på inget vis störande. Hela berättartekniken är annorlunda. Vi får följa olika berättarjag. Huvudperson är norske Halvdan som misshandlats av sin mor och växer upp till en ganska våldsam och misslyckad individ. Han har också gett namn åt boken eftersom han har en stor fet spindel tatuerad i pannan och spindelnät över hela skallen. Ett annat berättarjag är uteliggaren som utnyttjats sexuellt av sin mor och är en mycket vinddriven och udda karaktär. Dessutom psykologen vars son ävenså utnyttjas sexuellt och misshandlas av sin mor, och till sist advokaten som utnyttjar unga pojkar. Boken avslutas med ett neutralt berättande. Detta grepp som författaren använder gör att de olika trauma som behandlas ibland blir näst intill outhärdliga att läsa om, samtidigt som det också ökar förståelsen för den som utför de övergrepp som boken handlar om. Speciellt boken inledning är svår att komma igenom p g a de hemskheter som ett barn får genomlida.

Boken tar m a o upp ett, om inte tabubelagt, sällan debatterat ämne som kvinnors övergrepp på sina barn. Både misshandel och incest förekommer. Men det är både modigt och debattväckande av författaren att göra det. Det är inte för inte som han är ordförande i organisationen Pappa-Barn, en organisation som verkar för barns rätt till båda sina föräldrar.

Berättelsen tappar tempo ibland, men är ändå så intressant att boken är svår att lägga ifrån sig. Även om här förekommer allehanda brott är det svårt att kalla den för en deckare, snarare en debattroman.

Betyg: 4 tomteluvor