Kjell Ekborg: "Skallkrossaren" från 1300-talet går igen - Bokomdöme

”Skallkrossaren” från 1300-talet går igen
Av Kjell Ekborg
Kjell Ekborgs Bokförlag 2010
Kjell Ekborg har skrivit drygt 10 böcker tidigare, men mig veterligt är detta den första kriminalromanen. Men det är inte bara en deckare. Boken spretar åt många olika håll. Den försöker samtidigt att vara samhällskritisk och historisk. Här finns relationsdramat såväl som både mat- och musikinslagen. Dessutom finns här en uppfostrande ton i sättet att skriva. Och lite kändisspaning hinner Ekborg också med. Det blir lite väl många inriktningar, vilket gör att kriminalhistorien drunknar i allt det andra. Men det kanske är bara bra, eftersom mordintrigen och gåtan är den tunnaste ingrediensen.

Språket är likadant. Ekborg skriver emellanåt poetiskt och ibland med många dolda undertoner. Och helt plötsligt blir språket stackato, lite grand som undertexterna i en barnbilderbok. Det kan förvisso vara intressant, men blir också ganska förvirrande. Dialogerna känns inte hämtade ur verkligheten.

Kommissarien i boken, den egentligen pensionerade Algot Rimmel ställs inför ett par mystiska dödsfall i Helsingborgstrakten, där offren fått delar av skallen krossad. Utredningen och vägen fram till upplösningen är lite diffus, men tar sig ändå framåt bland alla historiska utvikningar och med en detaljerad beskrivning av miljön som går lite över gränsen. I boken nämns så många personer att det blir lite svårt att tillgodogöra sig all information.

Jag känner att jag fått flera böcker inträngda i en volym. Jag skulle kanske tyckt bättre om denna bok om den inte varit så splittrad i sin uppbyggnad, och kanske istället varit mer koncentrerad på kriminalgåtan.

Betyg: 2 tomteluvor