Carin Gerhardsen: Helgonet - Bokomdöme

Helgonet
Av Carin Gerhardsen
Norstedts 2011Carin Gerhardsen fortsätter att skriva om övergrepp på barn, och det gör hon initierat, sakkunnigt och engagerande. I denna fjärde del om Hammarbypoliserna kan man ana att något sådant är den bakomliggande orsaken till brottet, men det blir först i den senare delen av boken som detta blir klarlagt. Och det är också först då boken tar fart och börjar krypa in under läsarens skinn.

En högst respekterad familjefar blir mördad, nedskjuten på en gata i Herrängen i Stockholms södra förorter på väg hem från en middag med sina herrbekanta. För polisen och för hans omgivning är det ett oförklarligt brott. Han är omtyckt av alla och det enda spår som man finner är ett par spelkort och ett kryptiskt meddelande på en blöt papperslapp. Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen och hans kollegor får en hård nöt att bita i.

Bokens första hälft är trevande. Tillfälligheterna är legio och historien binds bara nödtorftigt ihop. Men när författarinnan får behandla sitt specialämne blir stilen mer engagerad och därmed också mer läsvärd. Hon brister fortfarande något i personbeskrivningar men har utvecklats betydligt även där. Att sedan bokens miljö är hämtad inte långt hemifrån mig gör ju att läsvärdet åtminstone för min egen del höjs. Men även i miljöbeskrivningarna finns det en klar utvecklingspotential.

Det är ändå bra att Carin Gerhardsen ihärdigt använder sig av deckarformen för att föra fram sitt budskap. Våld och övergrepp som drabbar barn ska alltid uppmärksammas och bekämpas. Det är aldrig försvarbart att ge sig på de allra svagaste och de som är helt utan skuld.

Betyg: 3 tomteluvor