Vita spår
Av Emelie Schepp
Wahlström & Widstrand 2015
ISBN 9789146226192, Inbunden, 342 sidor
Emelie Schepp tillhör de nya stjärnorna på den svenska
deckarhimlen. Hennes resa dit har varit lite krokig. Hennes första roman, Märkta för livet, gav hon ut på eget
förlag. Boken levde, med stor hjälp av hennes egen marknadsföring, lite av ett
eget liv. Ryktet spred sig, och den sålde ganska bra. Då blev hon upplockad av
ett av de stora förlagen och boken återutgavs där. Jag är ganska stolt över att
vara en av de första som recenserade hennes bok, och det med hyggligt goda
vitsord.
Nu är det dags för uppföljaren. Andra boken är alltid
svårast sägs det. Kanske ligger det något i det. Vita spår tar vid där den förra boken slutade. Alla karaktärerna
finns kvar och är fortsatt lika skruvade. Det är ont om ”vanliga
Medelsvenssons” här.
Författaren är fortfarande lika skicklig på att konstruera
en fabulöst mångtrådad intrig. Antalet parallellhistorier är många, men Emelie
Schepp får allt att gå ihop på slutet. Skickligt. Och det är full fart framåt –
antalet cliffhangers är oräkneliga. Intrigen virvlar fram och scenförändringar
och plötsliga vändningar i historien blir till sist vardagsmat.
Två unga thailändskor kommer till Norrköpings Central med
tåget från Köpenhamn. Bara en av dem lever. Den andra försvinner. Norrköpings
poliser får ett besvärligt fall att lösa och åklagaren Jana Berzelius blir
förundersökningsledare. Utredningen närmar sig hennes egen privata sfär och hon
tvingas till extraordinära åtgärder.
Jana är tveklöst författarens huvudperson. Hon har ett
förflutet som hon inte delar med någon. Hon kan till och med begå brott för att
hennes hemlighet inte ska avslöjas. Det gör henne intressant att läsa om och
bokens avslutning avslöjar att vi säkert inte har hört om henne för sista
gången.
Poliskollektivet innehåller ett antal personer som inte är
som andra, några lämpar sig inte ens att inneha det yrket. Var för sig har de
egna hemligheter, eller egenheter snarare, som de inte heller vill ska nås av
dagens ljus. Polisernas privatliv blir parallella historier som är nog så
intressanta.
Liksom i den första boken är det action med ”extra allt”.
Jag blir nästan andfådd av att läsa och skulle kanske önska mig lite
andhämtning då och då, och kanske också något som bryter av mot de stereotyper
som poliserna tenderar att bli.
Betyg: 3 tomteluvor
Foto: Helén Karlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar