Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

onsdag 2 september 2015

Christoffer Carlsson: Mästare, väktare, lögnare, vän - Bokomdöme

Mästare, väktare, lögnare, vän
Av Christoffer Carlsson
Piratförlaget 2015
ISBN 9789164204769, Inbunden, 479 sidor
Christoffer Carlsson är doktor i kriminologi. Han är ung och betraktas som det svenska deckarunderbarnet. Han har givit ut fem kriminalromaner, denna är den tredje om polisen Leo Junker. Den första av dem, Den osynlige mannen från Salem, belönades med Svenska Deckarakademins pris för Bästa Svenska Kriminalroman 2013.

Hans titlar är tydliga hommager till andra kända författares böcker. Prisvinnarboken för tankarna till Sjöwall & Wahlöös Den vedervärdige mannen från Säffle. Förra årets Den fallande detektiven kan man koppla till GW Perssons Den döende detektiven och den här bokens titel bär spår av Le Carre’s Tinker, Tailor, Soldier, Spy (Mullvaden på svenska).

Leo Junker mår inte bra. Han knaprar tabletter för att kunna verka som polis. Hans bäste vän har försökt döda honom, själv har han av misstag skjutit en annan polis på Gotland. Hans chef ber honom ta semester.

En äldre man blir skjuten till döds i Halländska Bruket, Leo Junker kommer dit under sin ledighet och utger sig för att vara från Rikskriminalen. Han får arbeta med kriminalassistenten Towe Waltersson, som inte heller mår bra, hon har just kommit tillbaka från en lång sjukskrivning.

Författaren har förlagt berättelsen till fem olika tidsplan. Dels nutid som är 2014 och även 1984, 1980, 1971-1972 och 1965. Det är inga problem att följa med i de olika skutten mellan olika perioder i intrigen, men det blir ändå lite förvirrat. Intrigens olika tidsmoment hamnar främst om mordoffret, vad som lett till hans död. Men det är också en historia om Leo Junkers liv, en del av det som han själv är ganska obekant med. Många lögner och svek avslöjas. Vän kanske inte alltid är en vän, kärlek kanske inte alltid är kärlek.

Christoffer Carlsson har ett driv i sitt språk, det känns att han har hämtat inspiration från mästarna i genren. Drivet gör att läsaren hela tiden måste vara på tårna, vara beredd på det oväntade. Det gör i sin tur att nyfikenheten på vad som döljer sig runt knuten blir nervpirrande stor. Och det gör också att författaren lätt kommer undan med att skriva böcker på 500 sidor.

Boken är lika mycket en polis- som en spionroman. Det varierar p g a de olika skiftena i tidsplanet. Antagligen tack vare sin ålder skriver författaren med ett ungt och uppfriskande språk. Ett språk som känns vitalt, äkta och levande. De insprängda musikhänvisningarna gör mig hela tiden nyfiken på att leta upp den musik som nämns och spela den medan jag läser.

Det är naturligtvis upplagt för en fjärde del om Leo Junker. Än har jag inte tröttnat på honom.

Betyg: 4 tomteluvor



Foto: Ulrica Zwenger

Inga kommentarer: