Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

torsdag 17 september 2015

Ulf Broberg: Den tredje mannen . Bokomdöme

Den tredje mannen
Av Ulf Broberg
ARX Förlag 2015
ISBN 9789187043567, Inbunden, 214 sidor
Ulf Broberg har blivit mest uppmärksammad när han har gjort som många andra svenska kriminalromanförfattare, skrivit i par med någon annan. Tillsammans med polisen Peter Lundström har han skrivit sju actionfyllda thrillers huvudsakligen lokaliserade i Uppsala. Tillsammans med Leif Ericksson skrev han den rosade dramadokumentären om Fadime Sahindal, Du ska dö.

Det är inte hans första egna bok, men den första polisromanen. Uppsala är fortfarande huvudort, men hjälten Kenneth Klintman beger sig också ut i landet för att jaga bovar. Han kallas internt för Clint, och det inte bara för hans efternamn. Han är en hårding, bangar inte för något. När han blivit skjuten, och borde vara sjukskriven, stapplar han ändå ut från sjukhuset och fortsätter bovjakten.

Boken börjar med ett att en man begår självmord. När polisen finner honom i sin bil hittar de också ett kuvert. Det är adresserat till f d spaningsledaren i Palmegruppen Stig Edqvist. Innehållet är minst sagt sensationellt. En ny teori om mordet på statsministern. Sveriges mest hemliga organisationer reagerar, mäktiga krafter kommer i rörelse. Det gör det ytterligt svårt för Klintman och hans partner Lisa Norén att agera. Är de på väg att lösa brottet eller är de också en bricka i ett spel de inte kan kontrollera.

Ulf Broberg har en bakgrund på Radio Uppland och Sveriges Radio där han har arbetat främst med kriminaljournalistik. Den stora erfarenhet av polisernas arbete som han har skaffat sig har han stor nytta av här. Egentligen är det bokens kärna; en beskrivning av riktigt polisarbete. Procedurer och den interna jargongen känns äkta. Men naturligtvis måste man ändå tillrättalägga lite här och där för att det ska bli en intressant och spännande bok. Läsaren får ändå ett autentiskt intryck, även om upplösningen är väl dramatisk för att kännas trovärdig.

Att boken inte är tegelstenstjock är befriande. Den har ungefär samma omfång som Sjöwall/Wahlöös första böcker. Sympatiskt. Man behöver inte breda ut sig mer än nödvändigt, och här finns inte i egentlig mening någon parallellhistoria. Då räknar jag bort de mer känslo- och familjerelaterade delarna av boken. Där är trovärdigheten lägre och det känns lite krystat.

Den som vill läsa en polisroman om polisarbete, med ganska mycket spänning och lite politik hittar nog en favorit här. De böcker i genren som finns är, med några få undantag, mycket långt ifrån verkligheten.

Betyg: 3 tomteluvor  



Inga kommentarer: