Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

tisdag 22 september 2015

Eli Åhman Owetz: En sommar på luffen - Bokomdöme

En sommar på luffen
Av Eli Åhman Owetz
Förlaget Orda 2015
ISBN 9789175531274, Inbunden, 297 sidor
Detta är den tredje feelgoodromanen om retrotjejen Anna-Lisa. Det är också den första i kronologisk ordning, den utspelar sig före de andra. Jag har tidigare rosat den första boken Anna-Lisas antik. (mitt omdöme). De omdömen jag gav den boken är i stort sett samstämmiga med dem som jag ger den här. Det är samma småleende på mina läppar när jag läser. Jag får samma associationer till 50-talsfilmer med namnen Annalisa Ericson och med Sickan Carlsson. Jag både hör och ser dem, ännu mer i denna roman faktiskt.

Anna-Lisa har gjort slut med sin ganska trista och egocentrerade pojkvän. Hon har läst Harry Martinssons Vägen till Klockrike och fascinerats av luffaren Bolle Varför kan man inte luffa i dessa dagar också? Sagt och gjort, hon ger sig ut på vägarna med endast ett knyte som bagage – i en pinne. Lite reservpengar har hon, med vandringen finansieras till stor del av loppisfynd efter vägen, som hon säljer på Tradera. På det viset kan hon ibland äta på restaurang, åka tåg och bo på vandrarhem. Det gör strapatserna lite lättare att stå ut med. Annars knackar hon på här och där och erbjuder sig att arbeta för ett mål mat och en sovplats.

Efter vägen träffar hon på en raggare lite här och var. Är hon förföljd? Han är extremt irriterande. Men det vet man ju hur sådant slutar i sådana här böcker. Rosenskimrande…eller? Anna-Lisa träffar många människor efter vägen, som går från Roslagen – mot Norra Uppland, till Västmanland, ner i Östergötland och tillbaka till utgångspunkten igen. Hon blir bemött med respekt, värme och ren otrevlighet, det finns människor av olika sorter. Och många är de loppis hon besöker för att försöka fynda.

Man kan inte benämna Anna-Lisa annat än käck. Det är en käck bok med massor av värme. Kanske saknar man lite fler allvarligare incidenter, även om det blir lite småstrul här och där.

Är det en bok endast för kvinnor? Absolut inte! Även män mår bra av feelgood! Kunde den ha skrivits av en man? Knappast! Kunde det ha varit en man på luffen? Definitivt, men det hade förändrat intrigen drastiskt!

Jag som normalt recenserar kriminalromaner kan inte annat än kapitulera, bättre sätt att variera läskosten kunde jag inte ha valt. Det är förvisso inte mycket som skiljer den här boken från den första, mer än intrigen. Men det gör inget. Eli Åhman är en mästare på att underhålla, i alla fall mig. Jag önskar att jag hade läst den här boken utomhus, i solen, på bryggan.

Betyg: 3 tomteluvor  

Inga kommentarer: