Jag har varit på bokmässan sedan 1989. Jag har missat ett par år p g a sjukdom, men annars har det blivit en vana, en kär gammal vän. Om man tittar tillbaka så långt som till åttiotalet har det naturligtvis skett stora förändringar. Men i det korta perspektivet händer inte så mycket. Allt är sig i stort sett likt. På gott och på ont. Varför förändra ett vinnande koncept? De förändringar som trots allt sker är av mer marginell art.
I år var det första gången jag besökte mässan i egenskap av ledamot i Svenska Deckarakademin. Det innebar fler samtal, fler tider att passa och tyvärr lite färre seminarier. Även det på gott och ont.
Trängseln var den vanliga, även om jag fick en känsla av att mässbesökarna var något färre i år. Nu blev jag tvungen att ta reda på det. I år: 94 715 besökare och förra året: 97 128. Det ska jämföras med startåret 1985 då det kom 5 000 personer och rekordåret 2004 med 108 500.
Jag tjuvstartade 4-dagarsfestivalen med att kvällen innan gå på nyskriven svensk opera. Notorious som grundar sig på Hitchcocks film med samma namn. Passande för en deckarläsare. På det viset fick jag se Göteborgsoperan för första gången och lyssna på Nina Stemme, också det för första gången.
I år hade korsförhören med svenska kriminalförfattare ersatts med en Crime Scene där kända deckarförfattare intervjuades under lördagen och söndagen. Moderatorer var Kerstin Bergman och Maria Neij från Svenska Deckarakademin. På det viset blev det lite större och mer officiellt, men jag saknade lite de mer okända författarna. Scenen lockade dock många åskådare och verkade vara populär. Maria och Kerstin var mycket pålästa och gav åskådarna en god underhållning.
Här kommer lite spridda iakttagelser från mässan:
Martina Elmqvist, HOI förlag & Cecilia Lindblad
Det mest aktiva deckarförlaget var HOI förlag som hade ständiga aktiviteter i sin monter. Alltifrån pocketkamp (det gällde att sälja så många som möjligt) till mingel med Sveriges alla kriminalförfattare. Dessutom var jag där på bloggfika en morgon, lyxigt. De ger också själva ut en hel del i genren.
Varg Gyllander till exempel ger ut på HOI. Han hade under mässan en liten hörna där han själv intervjuade andra författare i podradio. När han själv blev intervjuad i Hoi's monter häcklade han undertecknad. Nu känner jag Varg, så jag vet att det var med glimten i ögat.
Ett intressant tema som diskuterades på flera ställen, var svårigheten för egenutgivare att nå ut till bibliotek och på bokhandelsdiskarna. Föreningen Egenutgivarna jobbar hårt för att råda bot på det. Men med tanke på att det ges ut c:a 10 000 titlar per år i Sverige kan man förstå dilemmat.
Björn Hellberg är mässans flitigaste författare. Det rullas in en pall av hans böcker vid mässans öppnande, och så ställer han sig där och signerar och låter sig fotograferas. Det tål att påpekas att böckerna tog slut och behövde fyllas på.
Kristina Ohlssons utgivning
Kristina Ohlsson har svårt att förstå kollegor som har svårt att hinna med att få ut en bok om året. Hon skriver numera 2 – 3 om året. Hennes första bok kom 2009, och de första fyra åren blev det en utgåva om året. Men hon har ändå till dags dato 12 böcker på sitt samvete. Hennes första huvudkaraktär Fredrika Bergman är just nu satt på paus, men kommer att återkomma, lovar Kristina. Anna Jansson är förresten lika produktiv, med över 40 utgivna böcker. Och där finns inga planer på att pausa Maria Wern.
Rökaren Thomas Engström har svårt att lämna ovanorna vid scenframträdanden. Han använder därför e-cigaretter.
Årets spårhund, för bästa barn- och ungdomsdeckare, tilldelades i år Jessica Schiefauer för boken När hundarna kommer. Priset delades som vanligt ut av Svenska Deckarakademins Lilian och Karl G Fredriksson. 2011 fick hon Augustpriset för Pojkarna.
Eva-Lotta Sandberg
Jag var på tre releasefester under mässan. Nyutgivningen och nyöversättningarna av några av Agatha Christies böcker var först ut, förlaget heter Bookmark. Därefter blev det kalas för Varg Gyllanders STHLM: inferno på HOI. (mitt omdöme)Men den coolaste releasefesten var också för den mest okända boken och författaren. Eva-Lotta Sandbergs överraskande fina debut med Tranornas dans (mitt omdöme) som är utgiven av Dansmeditation Produktion Väst AB. Och ta mig tusan, blev det inte lite dansmeditation på festen.
Ett nytt författarpar introducerades under mässan, ett överraskande sådant. Linda Olsson och nya zeeländaren Thomas Sainsbury som ger ut under pseudonymen Adam Sarafis. Linda har tidigare skrivit fyra ”vanliga romaner”. T ex Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Apropå författarpar. Camilla Grebe har ju två sådana igång. Dels med systern Åsa Träff (en ny bok kommer i höst) och dels med Paul Leander Engström. Men hon har också givit ut en bok alldeles ensam. Hur hinner hon?
Leif G W Persson var dunderförkyld, men kunde ändå avslöja att hans i England boende dotter med all sannolikhet är spion!!!
En höjdpunkt för mig var att få träffa författaren PeKå Englund som skrivit feelgood- och uppväxtromanen Född på en söndag. Förutom att det är en charmant bok är vi lika galna båda två som håller på de eviga förlorarna Stoke City Football Club i Premier League. Ett fotbollslag som också behandlas i boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar